Fynd från Gislövs marknad gick i arv

Jag är en sådan. En samlare. Gamla saker är mina favoriter.

Sist jag påmindes om min samlarpersonlighet var när jag flyttade för några månader sedan. Både innan och efter flyttlasset gick gjorde jag rejäla utrensningar av både garderob och klädkammare. Allting värderades innan grejerna hamnade i en av tre högar: spara, slänga eller Erikshjälpen.

Det var någonstans här som separationsångesten trädde in i bilden. Det spelade liksom ingen roll om det var en skjorta som jag har använt tre gånger på lika många år, eller mina hundratals Bamse-tidningar som hamnade i någon av de två senare högarna. Det sved.

Vi samlare kan försökaförklara våra känslor för de som valt att leva sitt liv med minimalistiska förtecken. Men de kommer aldrig riktigt att förstå att skjortan som bara använts tre gånger innan den blev för liten har ett stort värde. Jag hade ju den på mig första dagen på nya jobbet.

Men oavsett om icke-samlarna förstår det eller inte så finns det faktiskt en poäng med att spara sånt som inte används. Någon annan kanske kommer att vilja ha det en dag!

Jo, det är sant. Kanske inte om det är något som gått sönder, som mina älskade rosa gympaskor, som jag till sist tvingades kasta i soptunnan efter att allt skumgummi ramlade ur dem i hälarna samtidigt som sulan gick sönder underifrån så att de tog in vatten som sen aldrig försvann ut igen. Men andra saker, som 90-talets mest trendiga klädesplagg som man älskade över allt annat i garderoben för mer än tio år sedan - det kan faktiskt bli efterfrågat en dag.

Eftersom jag troligenärvt min samlarpersonlighet från min mormor ser jag hennes hem mer som en guldgruva än ett hus. Där hittar man ett 50 år gammalt dockskåp som morfar byggt och mammas skolböcker med tokigheter som att "mor ror" och "far är rar".

Det var också hemma hos mormor som jag i somras hittade en exakt likadan skinnväska som just då var så modern. Hon köpte den på Gislövs marknad en gång för länge sedan och nu ungefär 15 år senare blev den en fin present till mig. Kanske får jag möjlighet att ge bort den till någon annan nästa gång den blir modern. Som med teddybjörnen Fredriksson, ungefär.