Full snurr på skapandet på familjekeramiken

– Man måste först och främst se till att leran ligger mitt på drejskivan, centrera den, förklarade kursledaren Maria Aurell medan hon visade deltagarna hur drejningen går till.

Hennes lerklump förvandlades snabbt till en skål, men när det kom till kritan så hade inte ens hon lyckats få leran helt i mitten utan skålen svajade lätt från sida till sida.

– Då gör man bara en pip och så har man en kanna istället! förklarade Maria Aurell glatt. Att dreja är svårt, jag har hållit på i 17 år.

Att kursledaren själv inte lyckades riktigt avskräckte dock inte deltagarna det minsta.

– Vi jobbar tillsammans, jag och min son Linus, berättade Maria Christensson som fått till en liten skål på drejskiva. Vi är jättenöjda med hur den blev.

Lukas Christensson, tvillingbror till Linus, gjorde istället en människoliknande figur på fri hand, ganska grotesk i formen.

– Det ska bli en present till pappa på Fars dag, berättade han. Men det föreställer inte honom!

En som verkligen blev biten av drejningen var Henrik Andersson, tio år, snart elva, som var på plats med kompisen Felix Leufvenius och Felix mamma Lena Malmqvist.

– Det är spännande att hålla på. Jag ska försöka få den lite högre bara, förklarade han med hela uppmärksamheten riktad mot leran på drejskivan och med benet ständigt sparkande för att få snurr på det hela.

– Du är ju en naturbegåvning, sade kursledaren Maria Aurell till honom. Se bara till att du har ordentligt med vatten på händerna och håll inte på för länge.

Leran på drejskivan tar nämligen åt sig vatten och till slut blir den så blöt att den säckar ihop.