Frusna ögonblick av skönhet och kaos

Att kalla höstens tema hos Söderslätts konstförening för ”konstnärer i andra generationen” är att ta i, men faktum är att just två konstnärsbarn inleder säsongen på Axel Ebbes konsthall.

Den röda tråden är att utforska hur influenser från konstnärer som betytt mycket för konsten på Söderslätt slagit rot och lever vidare. Senare i höst väntar Stefan Sjöberg, son till framlidne Bertil Sjöberg, men först ut är Tomelillakonstnären Mette Wide, dotter till Annika Wide och uppvuxen i Södra Åby.

Mette Wide jobbar med förtunnade, lättflytande färger, men framför allt med slumpen. Den som letar efter tydliga avtryck av penslar, eller mänsklig påverkan över huvud, taget får leta länge.

– Jag skissar aldrig, har aldrig ens en tanke på vad det ska bli, berättar hon. Utan jag sprutar, häller och droppar färger, ibland med pipett. Så får det rinna och flöda.

– Någon sorts ”action painting” kan man nog kalla det, ler konstnären.

För att kunna låta färger rinna åt olika håll har hon konstruerat ett enkelt system för att mekaniskt pressa ner eller lyfta duken på flera ställen samtidigt. Metoden har sina avigsidor, och resulterar i en stor andel kasserade dukar.

– Så har jag jobbat i 20 år, att låta naturen styra den process som jag sätter igång. Sedan lyfter jag fram det jag gillar och förstärker konturer, ungefär som när man framkallar foton.

– Sedan gäller det att frysa processen i rätt ögonblick, och det är nog så svårt. Man måste vara medveten och närvarande för att inte missa tåget.

Resultatet förvånar ofta henne själv, vilket håller den kreativa processen spännande. Mette Wide slås ofta av ett slags ödmjukhet inför slumpens spel, som ju egentligen vilar på naturen, och på färgernas inneboende förmåga till självorganisation.

– Är jag bara vaken och närvarande nog för att fånga det, så vet jag att processen kommer att ge mig något, säger hon.

Resultatet blir flödande verk, ofta på svart botten, där färgerna bildar former, ytor och flödande rörelser, frusna i ögonblick vars betydelser föds först i betraktarens öga.

Den ordlösa processen bakom målningarna gör också att Mette Wide låter målningarna förbli titellösa. Tanken ska inte styras åt något håll, och alla tolkningar är rätt.

– Att sätta en titel skulle kännas som en efterhandskonstruktion, säger konstnären.

Följaktligen är det också upp till åskådaren att bestämma hur positivt eller negativt laddade verken är. Men det finns ett mörker i dem som kan härröra från Annika Wides visuella fascination för explosioner, svampmoln och kaos- och katastrofliknande scenarion.

– Det är saker som är starka, rent av dödliga, men ändå har en skönhet i sig, säger Mette Wide.

– Men alla ser olika saker, konstaterar hon. En bekant som är läkare tog det för mikroskopiska bilder av blodplasma, andra kan se något erotiskt. Alla känslor är tillåtna.