Frida får drömchans i Danmark
Att dansk film befinner sig i en kreativ uppåtkurva, med regissörer som Suzanne Bier, Thomas Vinterberg och Lars von Trier, minskar förstås inte sökandetrycket till skolans regilinje där man bara tar in sex elever – vartannat år. Bland över 200 sökande plockades 21-åriga Frida Barkfors ut att gå vidare i testerna. Och det gjorde henne mer beslutsam än någonsin förr.
– För första gången i mitt liv så visste jag att jag hade gjort mitt absolut bästa, säger Frida. Och jag tror att de såg min motivation, att jag ville mycket.
Denna intensiva, ambitiösa tjej trodde egentligen att hon ville bli manusförfattare. Ända sedan hon knappt kunde skriva har Frida fyllt anteckningsböcker med egna historier. Men efter att ha gått en filmkurs i Malmö, där hon numera bor, skrev hon ett manus till kortfilmen hon skulle ha till inträdesprovet. Och hon regisserade den 20 minuter långa "Idealisten" själv:
– Då upptäckte jag att det var det som var roligt, säger hon. Att få visualisera det som var tänkt från början. Få vara lite psykolog, prata med människor och instruera dem. Hon kommer aldrig att bli en "specialeffektregissör", som hon kallar det. En sådan för vilken tingen är viktigare än människorna.
Det som lockar Frida är karaktärsdrivna filmer. Som "Eternal Sunshine of the Spotless Mind", eller "Donnie Darko", "Amelie från Montmartre" eller, för att ta en svensk favorit, Lasse Hallströms "Mitt liv som hund". Det är sådant hon vill göra en vacker dag – även om hon är för blygsam för att säga det rakt ut.
– Jag gillar filmer där människor utvecklas, och där man kan se flera plan, berättar hon. Där den goda hjälten tillåts vara lite ful ibland. Då blir det mer trovärdigt. Ingen är perfekt, och älskar man någon är det för att man accepterar deras dåliga sidor också, säger Frida. Hon har en handfull färdiga manus liggande, och kan inte låta bli att samla idéer från tjuvlyssnade samtal på bussar eller saker hon iakttagit hos människor.
I sommar hoppas hon kunna göra en ny kortfilm, med arbetsnamnet "Edda och Juno". Om hon bara får finansiering – och vid sidan av hinner lära sig danska.
– Häromdagen damp det ner ett brev från filmskolan där de poängterade att jag måste lära mig danska! utbrister hon. Men det är okej. Det är bara bra att de pressar mig. Helst skulle jag vilja ha tag i ett sommarjobb i en dansk klädbutik, så att jag kan lära mig riktig vardagsdanska.
På filmskolan fick hon frågan om hon kan tänka sig att jobba med film i Danmark. Och hur hon ställer sig till Hollywood. Gärna Danmark, sa hon. Men Hollywood är ett begrepp som för henne har mer negativ än positiv klang.
– Många lockas nog dit av lyx, flärd och berömmelse, misstänker hon.
– Men jag är inte obstinat. Skulle de ge mig de rätta förutsättningarna att berätta en historia på mitt sätt, så varför inte?
I september påbörjar Frida den fyra år långa utbildningen, och hon ser fram emot både den teoretiska filmhistorieläran och det praktiska filmskapandet. Att skolan haft flera berömda elever, och att hon får gå ihop med talanger som kanske slåss om att fylla biosalongerna om tio år, det skrämmer henne inte. Tvärtom:
– Det får mig att tänka att jag också ska nå dit – eller bli ännu bättre, säger Frida.
– Jag tror att man bara blir mer motiverad av att vara i en grupp med duktiga och ambitiösa människor, som utmanar en att utvecklas. För ett par år sedan var Frida volontär i Thailand, för att göra något som gjorde skillnad. Kanske finns det en tråd där till hennes framtida filmskapande.
– Jag skulle ljuga för mig själv om jag påstod att film är "viktigt", säger Frida. Men det är viktigt med kultur, och även underhållning. Givetvis inte för överlevnaden, men för livskvaliteten. Allt man gör behöver inte vara motiverat av att det är sunt eller viktigt. Man måste få lov att ha roligt också.
Lars Thulin
0410-545 20
lars.thulin@allehandasyd.se
