Från de dödas dös till växande villaort
Troligen har det dock bott människor i trakten även tidigare, fångstmän och jägare, som emellertid inte lämnade sådana stora och synliga tecken på sin närvaro efter sig som Skegriedösen.
Vid tiden för Skegriedösens tillkomst och något tidigare började en utveckling som skulle förändra landskapsbilden. I stället för att leva på jakt och fiske började människorna odla säd och hålla boskap.
Med de förändrade livsmönstren följde även nya begravningsritualer där människor begravdes i stenmonument, som dösen vid Skegrie.
Tidens bönder drev svedjebruk där skogen brändes. Landskapet blev öppnare, med åkrar och betesmarker. Bland husdjuren fanns mest svin, men även nötboskap, getter och får. Hästar följde.
Bronsåldern cirka 1 800 till 500 före Kristus, gav också upphov till monument, de stora gravhögarna som blivit utsiktspunkter i landskapet.
Den bördiga jorden gjorde lantbruket på slätten framgångsrikt. En rad byar uppstod, bland dem Skegrie. I länsstyrelsens kulturmiljöprogram står det att orter vars namn slutar på -ie ger en fingervisning om att det funnits bebyggelse på platsen under tiden före vikingatiden. Hur ortens namn ska uttydas råder det delade meningar om. Slutleden -ie kan komma från -hög, men det gäller troligen inte alla namn som har den ändelsen.
Skegrie nämns första gången 1123 som Schethrögum. Det kan betyda att det funnits en träkyrka på platsen redan innan stenkyrkan, vars äldsta delar är från 1100-talet.
Den äldsta delen av Skegrie by ligger öster om kyrkan. På 1700-talet hade byn ett antal bondgårdar som låg i nord-sydlig riktning. 1816 genomfördes enskiftet i Skegrie vilket fick till följd att många gårdar flyttades ut ur byn.
1805 fanns en kvarn på den plats där Skegrie mölla står i dag. Den gamla kvarnen brann dock ned efter att en orkan 1895 satt vingarna i sådan rörelse att möllan började brinna. 1897 byggdes den nuvarande kvarnen, en jordholländare.
27 april 1886 invigdes järnvägen mellan Malmö och Trelleborg (MTJ), där Skegrie blev en av stationerna.
Järnvägen användes för transporter av betor, spannmål, grisar, fisk, kalk och kol. Även tegelbruken använde järnvägen. I Skegrie fanns en tegelbruksgård som dock lades ned redan 1906.
Skegrie fick ett uppsving genom järnvägen och växte från en vanligt liten by på slätten till ett mindre samhälle. 1897 fick MTJ trafiken med gods och passagerare till de nya fartygen mellan Trelleborg och Sassnitz. SJ ställde dock krav på att tågen skulle kunna köras i 90 kilometer i timmen och det betydde att MTJ hade tvingats göra stora investeringar i banan, vilket det inte fanns pengar till. Ett nytt bolag, Malmö-Kontinentens järnväg bildades och byggde en ny bana för snabb och tung trafik, den som ännu i dag förbinder Malmö och Trelleborg. Den öppnades 1898 och MTJ miste den lönsamma trafiken till kontinenten. Även på den lokala trafiken konkurrerade den nya banan. I juli 1934 förstatligades MTJ men lönsamheten blev aldrig tillräcklig på banan.
All trafik mellan Trelleborg och Vellinge lades ned 1960. När järnvägen försvann byggdes nya bostäder bland annat på den frigjorda marken i Skegrie.
Däremot blev det stiltje i byn efter byggandet på 1960-talet, ett lugn som varade ända till 1990-talet då kommunen köpte in Lantmännens tomt och startade planeringen för nya bostadsområden. Under den senaste tioårsperioden har villorna vuxit upp ur jorden som svampar i Skegrie. Och byn ser ut att växa än mer framöver.
