Foten blev Jeans fall i Rom
Sen finns det de som nått stora framgångar innan spelen och har höga förväntningar på sig, men där oturen grinar dem i ansiktet och de når placeringar långt under sin kapacitet.
Jean Cronstedt är en av de sistnämnda. Under sin aktiva tid råkade han två gånger ut för allvarliga skador strax innan de olympiska spelen. Han var uttagen till spelen i Melbourne 1956, men bröt foten strax innan och tvingades avstå tävlingarna.
Tre år senare, på EM i Köpenhamn där han blev bronsmedaljör, bröt han foten igen och även OS 1960 var i fara. Men Jean Cronstedt blev så pass återställd att han reste med truppen till Rom. Där var oturen framme igen.
- Skadan som jag trodde var läkt gick upp. Jag hoppades att det inte skulle inverka på min insats, men under tävlingen gjorde skadan sig till känna, minns Jean Cronstedt.
Det blev en föga hedrande 14:e plats i lag och 105:e i mångkampen.
- Ja, det var en direkt dålig insats, men den förklaras delvis av att jag inte var i form på grund av skadan, säger han.
Om Jean Cronstedt varit skadefri tror han själv att han haft chansen till en placering bland de sex bästa i någon gren. Men den uteblivna framgången är inget han går och grämer sig över.
- Nej inte alls. Då var det inte så roligt, men som idrottare får man lära sig att ta både framgångar och motgångar. Jag är glad över alla andra framgångar jag haft, säger han. Sina bästa insatser på gymnastikmattan skördade Jean Cronstedt i USA, där han fortfarande är ett stort gymnastiknamn. Han åkte dit som utbytesstudent på ett stipendium och ställde upp i de amerikanska mästerskapen.
Resultaten var häpnadsväckande: sex guld på mästerskapen 1953 och 1954 gör honom till den mest framgångsrike mästerskapsgymnasten genom tiderna i USA.
- Det är så klart något jag är stolt över, säger Jean Cronstedt.
Även om framgångarna uteblev minns Jean Cronstedt deltagandet i de olympiska spelen med glädje.
- Det var verkligen en fantastisk upplevelse, och vi försökte uppleva så mycket idrott som möjligt när vi hade tävlat klart, säger han.
Jean Cronstedt var också med i Tokyo 1964, men då bara som ledare. Och efter att ha varit engagerad på olika sätt inom gymnastiken tills han kom upp i 40-årsåldern har han i dag ingen direkt kontakt med sporten. Men han tycker den är rolig att titta på. - Under OS tittar jag på gymnastik så fort jag får tillfälle. Tyvärr visas gymnastik inte så ofta i tv annars, men under OS brukar det vara en hel del, säger Jean Cronstedt.
Jean Cronstedt har även en framgångsrik yrkeskarriär bakom sig, och det var den som tog honom till Trelleborg. Efter att ha utbildat sig till läkare i Stockholm och arbetat inom yrket både i Sverige och Sydafrika, rekryterades han till Trelleborgs lasarett 1979 för att starta upp endoskopienheten.
Där var han överläkare i tio år, och efter sju år i Saudiarabien valde Jean och frun Gerd att flytta tillbaka till Trelleborg.
Numera ägnar han stor del av sin tid åt ordförandeskapet i föreningen Sydsveriges finska krigsbarn. Men lite tid för gymnastik finns det också. Fast då handlar det varken om barr eller räck.
- Nej, men morgongymnastik gör jag. Man får försöka hålla den snart 76-åriga kroppen i trim, säger Jean Cronstedt.
