Fotboll är livet

– Jag hade spelat lite fotboll på rasterna i skolan och tyckte att det var kul så jag sa till min morfar att jag ville börja, berättar Sarah Mellouk.

Det är över tre år sedan. Nu har Sarah hittat sin plats som mittfältare och hon har inga tankar på att sluta, trots att träningen tar mycket tid. Tre kvällar i veckan tränar Sarah tillammans med kompisarna i laget F13 och på helgerna är det matcher.

– Morfar bor i Malmö men jobbar i Trelleborg så jag brukar åka med honom in till träningen. Sedan får jag skynda mig efteråt för att hinna med bussen eller så sover jag hos mormor och morfar och åker till skolan i Trelleborg tidigt på morgonen istället, berättar hon.

Sarah är hemifrån så mycket att hon mist privilegiet att ha ett eget rum hemma i lägenheten. Nu delar hon istället rum med sin syster medan brorsan får bo själv. Väggen ovanför Sarahs säng är i det närmaste täckt av planscher. Idolbilder på världsstjärnor som Ronaldinho trängs med portätt på a-lagsspelarna i Ldb. Mittfältaren Therese Sjögran är favoriten.

– Jag ska bli den nya Therese. Jag vill bli lagkapten i landslaget, säger Sarah med självsäkerhet i rösten.

I skolan är hon ganska ensam om att spela fotboll. I alla fall bland tjejerna.

– Jag är den enda i min klass som spelar. Det var många tjejer som började för något år sedan när det gick bra för damlandslaget men de slutade igen. De tyckte inte att det var kul.

Just att det är roligt är viktigt menar Sarah. Man måste brinna för sporten.

– Jag älskar fotboll! Det är ju därför jag spelar.

Fotbollen engagerar henne. Ett tecken på det är att hon är den spelare i laget som har fått flest gula kort. Hemma blir det också mycket fotboll. FC Barcelona är favoritlaget och La Liga har hon stenkoll på. Sarah håller också ett öga på Permier League, Allsvenskan och – såklart – Damallsvenskan.

– MFF vinner Allsvenskan. Och Ldb vinner också, stort, i år.

När det kommer till Ldb:s a-lagsmatcher missar Sarah sällan en match. Ibland får hon och lagkompisarna till och med vara med, som bollkallar. Men då får de inte lov att jubla eller klappa när det blir mål. Jobbigt, tycker Sarah.

Just nu är det träningsuppehåll för F13. Tjejerna har fått i uppgift att jogga och träna kondition själva. När de inte träffas på träningen tar Sarah ibland bussen in till lagkompisarna som alla bor i Malmö.

– Vi har skitbra sammanhållning i laget. Jag är lagkapten så jag snackar hela tiden med alla.

Det är mycket roligare att spela med det egna laget än med de äldre tjejerna i F14, även om det såklart är smickrande att få frågan om att rycka in.

– Men vi har bättre passningsspel än vad de har, säger hon.