Annons

Förändring som börjar med magont

Kan en pjäs få barn att inte mobba varandra? Möjligtvis genom att faktiskt göra ett intryck. Och ge ont i magen.
Trelleborg • Publicerad 25 september 2007
Känslorna pendlade från skratt till ledsamhet i publiken. Vendela Johansson och Cassandra Bengtsson följde spänt händelseförloppet.
Känslorna pendlade från skratt till ledsamhet i publiken. Vendela Johansson och Cassandra Bengtsson följde spänt händelseförloppet.Foto: 
Lillemor Hjelm spelar mobbade Hanna. Pjäsen Som det var har snart spelats 200 gånger. Vanligtvis byter Månteaterns pjäs efter cirka 150 gånger, men ämnet i denna pjäs är ständigt aktuellt. bild: malin Palm
Lillemor Hjelm spelar mobbade Hanna. Pjäsen Som det var har snart spelats 200 gånger. Vanligtvis byter Månteaterns pjäs efter cirka 150 gånger, men ämnet i denna pjäs är ständigt aktuellt. bild: malin PalmFoto: 

Sorlet lägger sig i salongen. Tätt intill varandra på uppradade bänkar i Folkets Park sitter tysta femteklassare. Nyligen sparkade med de spralligt med benen och tittade med uppspärrade ögon sig omkring. Nu sitter de (nästan) helt stilla. Med blickarna riktade mot scenen framför dem. Och med minspel som pendlar mellan skratt och obehag.

Femteklassarna, och sedan även sjundeklassarna, i Trelleborgs kommun är inbjudna till Månteaterns pjäs Som det var.

Annons

– Hur kunde jag vara så dum att jag för en dag trodde att jag faktiskt betydde något, utbrister karaktären Hanna, spelad av Lillemor Hjelm, som i pjäsen precis har blivit lurad att tro att en kille var intresserad av henne. Ämnet för pjäsen är mobbning. Och allt från retsamma ord till muggdoppning skildras. I slutet vågar de utsatta tillsammans säga ifrån och hopp sprids. Men ändå lämnar femteklassarna salen med allvarliga miner.

– Jag har ont i magen, viskar någon som snabbt går förbi.

– Men vi har ingen mobbning i vår klass. Jag tror inte ens någon känner sig utanför, försäkrar Cassandra Bengtsson.

Hennes bedömning upprepas av alla som TA talar med. Men även om de inte ser mobbning i sin närhet verkar de ändå ha tagit till sig budskapet.

– Det bästa var i slutet. När alla blev vänner, säger Emma Andersson.

Att pjäsen kan väcka starka känslor är något som teaterensemblen är fullt medvetna om. Men det är också en del av deras syfte. – En pjäs kan inte göra skillnad om den inte berör. Och vi vill att den här föreställningen ska väcka debatt om mobbning, säger skådespelaren Mats Granath.

– Ibland kan man som skådespelare känna på sig att problemen finns i klassen som tittar. Och man kan se mobbare som börjar skruva på sig. Men vi för inga diskussioner efteråt utan lämnar det till lärarna, fortsätter han.

Och lärarna i Trelleborg tänkte detsamma utan att ens ha fått en uppmaning.

– Det här måste vi diskutera. Man kan inte se en pjäs som väcker så här mycket känslor och sedan inte prata om det. Jag har faktiskt lite ont i magen, säger läraren Anette Öhman från Serresjöskolan.

Efter diskussionen rapporterar hon:

Annons

– Barnen kom fram till att man måste säga ifrån om något sådant här händer. Både med ord och genom att gå därifrån.

Det var också kultur- och skolförvaltningens syfte, som bjöd in Månteatern för att gestalta temat utanförskap som förvaltningarna arbetar med i år.

Lina Hansson

SAXO
Så här jobbar Trelleborgs Allehanda med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons