Flöjtspel på längden och tvären

BILD: Jenny Isaksson För den som gått i musikskolan och lärt sig grunderna på blockflöjt förknippas väl instrumentet mest med Lunka på och andra ganska entoniga visor. Att en blockflöjt i rätt händer kan vara så mycket mer visade Johan Olofsson under den drygt en timme långa konserten. Konserten, som utlovades spänna över flera århundraden, började på 1300-talet med Tristans klagan, en melodi inspirerad av den gamla sagan om Tristan och Isolde. Johan Olofsson spelade stycket på en så kallad travers, en av tre blockflöjter som han växlade mellan under kvällen. - Det är föregångaren till den moderna tvärflöjten, berättade han innan han lät dess dova toner ljuda i Vattentornets nästan runda sal. Konserten flyttade sig efter hand framåt i tiden och runt i Europa, från Italien till 1500-talets Spanien och den spanske kompositören Diego Ortiz. Hans kompositioner framförde Johan Olofsson på en annan flöjt med betydligt högre toner och skarpare ljud. Inte förrän konserten var framme vid barocken spelade Johan Olofsson på en flöjt som såg ut och lät så som vi i dag är vana vid. - Nu känner vi igen den igen. Så här såg flöjten ut under barocken och så har den sett ut fram till nutid. Den har ett större register än de tidigare. Just denna är en altblockflöjt. Det är den sort som mest blockflöjtsmusik är skriven för, förklarade Johan Olofsson som mellan varje stycke berättade om både musiken och det ibland relativt bortglömda instrumentet.