Fjärilar ny passion för florans väktare

TRELLEBORG. När Majwi Rosquist började intressera sig för naturen fick hon beskedet att hon var för gammal. En dag 1975, när dottern Gabrielle var tio år, hade familjen just avslutat en tipsrunda som fältbiologerna organiserat. De fick mersmak och frågade en ledare om de kunde bli medlemmar.

– Han sa att man måste vara under 25 år för att bli medlem och rekommenderade Trelleborgs biologiska förening istället, säger Majwi Rosquist.

Hennes intresse knoppade sent, om uttrycket tillåts. Men när det väl blommade ut så gjorde det med besked. Och det har inte vissnat än. Sedan många år är hon aktiv i Naturskyddsföreningen och kommunens floraväktare.

– Ju mer man lär sig desto nyfiknare blir man, säger Majwi Rosquist och ler med sina pigga ögon.

I Trelleborg har Majwi bott i snart 55 år. Men hon föddes på landet, i Grönby utanför Anderslöv. Där gick eller cyklade hon tre kilometer varje dag till småskolan, mellanskolan och storskolan, på en landsbygd som såg helt annorlunda ut då.

– Det var folk överallt. På gårdarna fanns det massor av arbetare, pigor och drängar. Det var många som hade det svårt, och som knappt hade mat på bordet. Det är många av de yngre i dag som inte tror på en när man berättar det.

Efter skolan tog Majwi jobb i en familj i Lilla Slågarp som hade lanthandel i Villie. Majwi arbetade halva dagarna som hushållsbiträde och halva dagarna i lanthandeln. Hon delade rum med en annan flicka och fick kost, logi och en hundralapp i månaden i lön. En lön som mest gick åt till en sak.

– Ja, vi var ute och svirade, säger hon och ler. Det var dans två gånger i veckan och vi cyklade till olika dansställen. Vi var mycket på Törringelund, det var innestället på den tiden.

Oftast var det SLU, Svensk lantbruksungdom, som anordnade danserna. Och det var klackarna i taket.

– Man hade inte så stora pretentioner på den tiden. Dans var det fritidsnöje man hade.

Efter ett par år ville Majwi prova något annat än lantlivet. Hon begav sig till Trelleborg, hyrde ett rum hos en familj och började jobba i fiskaffär. Sedan blev det Torssons textil i nio år, där hon stormtrivdes.

– Det var hårt arbete som gällde och man var tvungen att vara igång hela tiden. Men chefen, Carl-Gustav Thorsson, var jättebra och tog verkligen hand om personalen.

När Gabriella föddes slutade Majwi i butiken och blev hemma för att ta hand om dottern. När hon återvände till arbetslivet blev Försäkringskassan arbetsgivare, och där stannade Majwi i 33 år. Nu är hon pensionär sedan sju år tillbaka, och kan ägna sig helhjärtat åt sin hobby.

- Jag kryper omkring här i trädgården. Jag kan inte sitta stilla, jag måste göra saker hela tiden.

När hon inte befinner sig i den praktfulla trädgården i villan på öster är chansen stor att Majwi är någon annanstans i naturen. Antingen med sin man Gert, goda vänner eller med medlemmar på exkursioner i Naturskyddsföreningens regi. När det handlar om växter är det oftast Majwi som leder exkursionerna. Hon tycker det är roligt att dela med sig av sin kunskap och att själv lära sig nya saker.

– Jag är nyfiken av mig, och tycker det är spännande att leta upp växter och ta reda på vad det är för sort. Och så är det skönt att vara ute i naturen.

Intresset smittade av sig på dottern, som var mycket aktiv inom fältbiologerna, och sedan utbildade sig till biolog på Lunds universitet. Maken Gert är mycket fågelintresserad, men har också ett intresse för växter. De senaste åren har ett nytt intresse vuxit fram hos de båda, fjärilar. I sommar åker de till Gotland med goda vänner för att studera olika arter. En verklig utmaning.– Vissa arter ser likadana ut, det är kanske bara en prick som skiljer dem åt. Ibland är man nära att ge upp, men så plötsligt är man igång och bläddrar i böckerna igen.

Nyfikenheten. Är det någon egenskap som passar bäst in på Majwi Rosquist så är det den. Och engagemanget. Ett engagemang som gjorde att hon för tio år sedan utsågs till floraväktare i Trelleborgs kommun. Som floraväktare håller hon koll på de knappt 30 rödlistade arterna som finns inom kommunens gränser. I år är det luddvårlöken och praktnejlikan som Majwi håller ett extra öga på. Rariteter som nästan bara finns här.

– Luddvårlöken finns på Högalid där man bygger ett nytt äldreboende. Den lyckades vi rädda, och vi har dessutom fått igenom en skötselplan, säger Majwi Rosquist nöjt.

I höstas, under Trelleborgsgalan, fick Majwi Rosquist kommunens miljöpris för sin mångåriga gärning i florans tjänst, för "sin energiska och aldrig sinande entusiasm i sitt ideella arbete med att bevara Trelleborgs kommuns rara flora", för att citera motiveringen. En utmärkelse som hon är mycket glad och stolt över.

– Det var helt fantastiskt! Tänk att lilla jag kunde bli nominerad till något sådant. Och att sedan få priset och hålla tal inför 500 personer!

Majwi tycker egentligen inte att hennes insats är så märkvärdig. Hon gör ju bara det som hon tycker är kul.

– Att sedan få uppskattning för det gör ju det hela ännu roligare, konstaterar Majwi Rosquist glatt.