Annons

Fattig-Sverige inte så långt borta

I debatten om fattiga i övriga världen får man inte glömma bort hur det såg ut i Sverige för inte så länge sedan.Det tycker Arbetarrörelsens arkiv och Centralarkivet som i dag lördag öppnar utställningen Fattigdomens glömda ansikte.
Trelleborg • Publicerad 8 november 2003
Bild: Claes Nyberg. Karrina Ljung från Arbetarrörelsens arkiv visar protokoll från Fattigdomsstyrelsen.
Bild: Claes Nyberg. Karrina Ljung från Arbetarrörelsens arkiv visar protokoll från Fattigdomsstyrelsen.Foto: 

"Käre Bokander, var snäll och gif mig understöd för jag eger ej ett enda öre." Så skriver en Trelleborgskvinna och flerbarnsmor som blivit övergiven av sin man och inte tjänar tillräckligt på betfälten för att det ska räcka till alla utgifter. Bild: Claes Nyberg. Kaarina Ljung från Arbetarrörelsens arkiv visar protokoll från Fattigdomsstyrelsen. I ett brev till Fattigvårdsstyrelsen daterat den 1 december 1911 begär hon 10 kronor i understöd i en personlig vädjan till ordförande Nils Bokander. Hon får 2 kronor. Brevet är ett av många dokument som går att ta del av på utställningen Fattigdomens glömda ansikte på Garvaregården. Utställningen öppnar i dag och visas under hela nästa vecka. Arbetarrörelsens arkiv har tillsammans med Centralarkivet rotat djupt i sina gömmor och funnit foton, anställningsavtal och utdrag från Fattigvårdsstyrelsens protokoll. Bilderna av arbetande barn utan skor, gummor i hucklen och långa kjolar och trånga hus med åttabarnsfamiljer skulle kunna vara hämtade ur ett av dagens tv-reportage från en by i forna Jugoslavien, Albanien eller Rumänien. Men det är Sverige för inte så länge sedan som skildras. Sverige på din mormors eller till och med mors tid. - Det skrivs så mycket om fattigdom i Afrika och andra världsdelar. Om barnarbete bland 7-8-åringar. Det har funnits här med för inte så långe sedan, det är viktigt att komma ihåg, säger Catharina Ryhwall från Centralarkivet. Utställningen skildrar livet mellan 1869 och 1950 ur fattiga barns och äldres synvinkel. - Barn och kvinnor var värst utsatta, säger Kaarina Ljung från Arbetarrörelsens arkiv. Medan de välbeställda borgarbarnen levde i en skyddad verkstad fick arbetarbarnen tidigt hjälpa till med försörjningen i hemmet. På fälten, i fabrikerna och på glasbruket var de uppskattad, lågavlönad arbetskraft. Först 1846 kom 12-årsregeln som sade att barn under 12 år inte skulle utnyttjas inom vissa yrken. - Skor var en lyx som arbetarbarn inte hade råd att slita ut. Därför gick de oftast barfota. Skorna gick också i arv mellan syskonen, berättar Kaarina Ljung. Stadens fattiga fick bo på så kallade fattighus. Ett sådant fanns på Nygatan 1 i Trelleborg kring sekelskiftet. På fattighusen fanns stränga regler kring vad man fick eller inte fick göra. Genom Fattigvårdsstyrelsen delades mat ut till de fattiga under jul och nyår. En sådan ranson kunde 1905 bestå av 1,5 kilo mellanfläsk, 3,5 kilo fint rågbröd, 3 liter sötmjölk och 2 stearinljus. Till nyår fick man detsamma med tillägget 2 kilo någorlunda benfritt oxkött. Kaarina Ljung tycker det är synd att inte fler kan eller vill berätta om hur det var att växa upp i fattiga hem. Hon tror sig veta anledningen. - Det är alltför mycket skuldkänslor med. Några få vill berätta, men ofta skäms man för att berätta om sin fattiga barndom.

Tomas Nyberg tomas.nyberg@allehandasyd.se
Så här jobbar Trelleborgs Allehanda med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons