Fängslande möte med polis
TRELLEBORG. Jörgen Sjåstad har gått från hetluften i Malmö där han var divisionschef för den nationella förstärkningsorganisationen i Skåne, 250 specialutbildade poliser som kallas in vid särskilda evenemang och demonstrationer som till exempel protestdemonstrationerna mot Davis Cup-matchen i våras mellan Israel och Sverige.
I Trelleborg har han nu i stället hand om runt 50 poliser i yttre tjänst. Och just denna dag ingår det även i arbetsuppgifterna att svara på den skur av frågor som klass 3A bombarderar honom med.
Det är stor skillnad på de båda jobben, men även om han har färre anställda att ansvara för i Trelleborg så är jobbet inte alls mindre stressigt i Trelleborg, säger han. Däremot roligare:
– Här är jag närmre problemen och närmre personalen.
Det var precis det han ville när han efter att först ha blivit kommenderad till Trelleborg som biträdande närpolischef i januari i år, sedan sökte samma tjänst och fick den.
– Att jag blev kommenderad hit kunde jag inte göra så mycket åt, men sedan trivdes jag så bra.
Han ville komma närmre det konkreta polisarbetet och det är han nu i och med att han ansvarar för polisens brottsförebyggande arbete ute med patrullerna och beslutar om insatser vid fotbollsmatcher och andra evenemang.
Jörgen Sjåstad var också insatschef under Ekofin-mötet i Malmö 2001 där polisens agerande mot demonstranter efteråt fick skarp kritik.
– Ja, jag var så nöjd efteråt, ingen hade blivit skadad förutom Per Gahrtons öra. Men sen rullades allt det här upp, säger han och suckar vid minnet.
De poliser som fastnade på band när de kallade ungdomar på Rosengård för "apejävlar" är hans före detta arbetskamrater och han skakar på huvudet när det kommer på tal:
– Det här är rädda poliser som agerar så. Det gäller att inte låta personalen vara i hetluften för länge, alla har en gräns. Jag kan inte försvara dem, men jag kan ändå förstå att de förlorade fattningen, säger han.
Själv har han arbetat som polis i 30 års tid och konstaterar att han fortfarande ser den där gnistan hos nyutexaminerade kollegor som han själv drevs av när han började: Viljan att förändra, att göra skillnad. Det är viktigt att den inte försvinner, säger han. Även om kanterna filas ner under ett långt yrkesliv måste man ändå se till att bevara den övertygelsen.