Familjen inför utdelningen ur Kim Walls minnesfond: ”Hennes ande får vara med oss i detta”

– Mitt i allt elände så vill vi att hon blir ihågkommen för vad hon åstadkom under sitt liv, säger Ingrid Wall.

Redan innan det var helt bekräftat att Kim Wall mist livet i samband med sitt reportageuppdrag ombord på en ubåt i Öresund föddes idén om att upprätta en fond i hennes namn.

– Vi hade fortfarande lite hopp kvar, säger Joachim Wall och Ingrid fortsätter:

– En hoper av hennes kollegor och vänner flög till oss från hela världen. Då testade vi idén om fonden på dem. Och fick direkt ett ”javisst”. Sedan återvände de till Dubai, New York och Norge. Och efter det dröjde det inte en vecka förrän de hade satt upp fonden hos IWMF, International Women's Media Foundation.

Kim Wall tillhör en av dem som själv fick stöd från just IWMF.

I början av september var insamlingen till fonden igång. Familjen och vännerna hade då satt upp ett mål om att försöka få ihop 100 000 dollar.

– Vi hade inga som helst förväntningar. Men sedan spred det sig som en löpeld och det kom fort in massor av pengar. Det dröjde inte mer än en månad så hade vi nått målet, säger Ingrid Wall.

Redan från början var de bestämda med att pengarna skulle användas till stipendier för unga kvinnliga journalister som jobbar i vad Joachim och Ingrid beskriver som ”Kims anda”.

– Hon pratade ofta om rebelliska undertoner, säger Ingrid och de förklarar att hon gärna ville ge en röst åt människor som annars inte blir hörda.

Det fortsätter att ticka in pengar. Nyligen nådde fonden den magiska gränsen på 200 000 dollar.

– Vi har fått veta att då kan man placera pengarna så att de förräntar sig och därmed kan fonden leva kvar i många, många år. Även efter oss – då kommer Tom att ta hand om det, säger Ingrid och syftar på Kims yngre bror.

I förra veckan blev det klart vem som blir den första stipendiaten som får möjligheten att göra ett journalistiskt jobb i Kim Walls anda. Tidsramarna, från att stipendiet utlystes till den dagen det ska delas ut, har varit snäva. 140 ansökningar, från 37 olika länder, kom in på kort tid.

– IWMF scannar alla ansökningar och låter sedan studenter och volontärer läsa igenom ansökningarna och dela upp dem efter olika kriterier. Sedan fick de ut ett ”koncentrat” på tio stycken. Och från dem har vi sedan varit med och påverkat urvalet, förklarar Ingrid.

Både hon och Joachim har själv journalistbakgrund. Men det var inte lätt för dem att välja ut vem som skulle få stipendiet.

– Många var väldigt, väldigt bra. Men jag tror att vi har gjort ett bra val, säger Ingrid.

– Jag tror att det är något som kommer att ge eko för framtiden, fortsätter Joachim.

Stipendiet kommer alltså att delas ut på Kims födelsedag på fredag den 23 mars. Och det ska delas ut på en restaurang i Brooklyn i New York, bara några kvarter från där hon bodde under en tid. Själva stipendiesumman är på 5 000 dollar, motsvarande knappt 50 000 svenska kronor.

– Vi har satt det såpass högt för att stipendiaten ska kunna resa och bo på ett anständigt sätt, skaffa sig bra hjälp på plats och framför allt, inte välja bort en försäkring. Sådana är snordyra för en frilansare, betonar Ingrid och konstaterar att jobbet med fonden har varit ett sätt att hantera att Kim inte längre finns i livet.

– Vi kan inte återskapa Kim. Men hennes ande får vara med oss i detta, säger Joachim.

Att kunna dela ut stipendier till journalister i en tid då journalistiken är satt under stor press från många håll menar de känns extra bra.

– När många stora mediehus av olika skäl väljer bort att sända ut egna medarbetare är det viktigt att det finns fria journalister som kan göra det jobbet. I en tid där vi människor konsumerar mer nyheter på fler olika sätt än någonsin tidigare är det viktigt att det finns journalister som kan rapportera från också de mest avlägsna hörnen av världen, säger Ingrid.

– Det hjälper vi till med. Att skapa bättre journalistik – något som ger något annat än det som de vanliga medierna gör, fortsätter Joachim.

Att dessutom stötta just kvinnliga journalister känns också viktigt för Ingrid och Joachim.

– Ute i världen är det inte självklart att kvinnor kan jobba som journalister, inte på samma villkor som män. Så kan man på något sätt understödja kvinnliga journalisters arbetsvillkor så känns det bra, säger Ingrid.

Arbetet har också inneburit att Ingrid och Joachim skapat många nya kontakter världen över. Kims vänner har tagit dem till sig. Det märktes inte minst i samband med den minnesceremoni som hölls på Columbia University i oktober där många av Kims vänner, kurskamrater och lärare deltog.

– Innan ceremonin samlades vi i foajén för att ta en gruppbild. Då sade de till oss att ”se detta som er nya familj”. Det har blivit fina vänskaper för oss också. Det är Kims relationer som förts över till oss. Vi känner oss både stolta och hedrade över det, säger Joachim och Ingrid flikar in:

– De kallar oss till och med mamma och pappa.

Men det är inte bara genom Kim Wall Memorial Fund som Kim Walls namn lever vidare. Flera andra organisationer har beslutat att upprätta stipendier och priser i hennes namn.

– OPC, Overseas Press Association, delar varje ut journalistpriser i ett 20-tal olika kategorier. Kategorin bästa digitala reportage har fått Kims namn. Det stöttas av Google och vi ska dela ut priset i april, säger Ingrid.

Och redan i höstas delade organisationen Thanks to Scandinavia, TTS, ut ett första stipendium i Kims namn.

– Det gick till en finlandssvensk dokumentärfilmare. Vi träffade henne i New York och hon berättade då om sin idé som hon fick när hon flyttade till New York. Hon lade märke till alla höghusens flotta entréer där allt är rent och fint och polerat. Men hon hade också noterat att man aldrig ser några städare. Hon började undersöka saken och det visade sig att det var underbetalda invandrare som städade på nätterna. Ett riktigt lågstatusyrke. Hon skulle göra ett bildreportage om det. Och det är en sådan sak som Kim också hade kunnat göra, säger Joachim, att visa de osynliga.

Pengarna till Kim Wall Memorial Fund har kommit in från mer än 2 200 donatorer, både privatpersoner, företag, fackklubbar och föreningar har bidragit.

– Något som berör en mycket är när någon som skänkt fem dollar skriver en kommentar efteråt som att ”hade jag bara haft mer pengar”, säger Joachim.

Något han har retat sig på under medierapporteringen om vad som hände Kim och vem hon var är att många, även stora erkända, medieföretag har tagit bilder på Kim rakt av från hennes Facebooksida och från andra sajter på nätet, utan att tänka på upphovsrätten.

– Jag tycker att upphovsrätten är en demokratisk princip som måste fungera, säger han och förklarar att han därför har skrivit till åtskilliga företag som begått övertramp och bett dem att ”göra rätt för sig” i form av ett bidrag till Kims minnesfond.–

– Skulle det bli väldigt mycket mer pengar så får vi väl se om vi kan öka stipendiesumman, eller dela ut fler stipendier, säger Ingrid.