Etthundra år med "Gummit"

Nu är boken om Trelleborg AB:s hundraåriga historia färdig. Den speglar både företagets uppsving och tuffa tider med stark ekonomisk motvind.

– Boken är ett försök att spegla levnadsöden, i stället för torra fakta. Historien rymmer beskrivningar från fabriksgolvet till den absoluta toppen, berättar Carl Aspegren, som varit företaget trogen i 47 år.

Det är en sann historia om företaget som avtecknar sig i den drygt 270 sidor tjocka volymen. Där beskrivs bildandet av Trelleborg AB. Firman grundades 30 oktober 1905 under namnet Trelleborgs Gummifabriks AB. 1977 förkortades det till Trelleborg AB.

– Kock hade drivit Malmöföretaget Velox sedan det flyttat till Trelleborg 1897 och året därpå börjat tillverka cykeldäck och industrigummi där. Det gick katastrofalt dåligt. Det var driftige Henry Dunker från Helsingborg som steg in som delägare och räddade allt. Velox lades ned och Trelleborgs Gummifabriks AB föddes, säger han.

Carl Aspegren betecknar Johan Kock som "en fantastisk entreprenör", men som en "urusel förvaltare".

– Velox stod på ruinens brant. Det är tur att Henry Dunker, "galoschkungen", kom in i bilden.

De senaste sju åren har Carl Aspegren ägnat åt att gräva i arkiven, både de egna på Trelleborg och bland annat på arbetarrörelsens arkiv i Trelleborg, som har visat sig vara en riktig guldgruva.

– Det var många konflikter mellan arbetare och företagsledningen de första åren. Vilda strejker och oskiljaktigheter. När företagsnämnden infördes 1948 blev det lugnare och ett helt annat klimat. Konfrontation och hårda ord ersattes av sansade diskussioner och ett växande samförstånd mellan arbetare och arbetsgivare, säger han.

Fackligt arbete på "Gummit" har också en sekellång historia. Avdelning 49, som finns än i dag, bildades redan 31 oktober 1905, alltså dagen efter det att Trelleborg AB grundats.

Början av 1950-talet då förtaget tog det stora klivet ut på världsmarknaden finns nedtecknat, liksom katastrofåren 1975-76 då bildäckstillverkningen avvecklades.

– Det har varit otroligt stimulerande att skriva den här boken. En stor hjälp har jag haft av Agneta Ulfsäter-Troell som har hjälpt mig med slutarbetet sedan ett och ett halvt år tillbaka.

Från starten 1905 har materialet gummi varit den bärande produkten i Trelleborg AB, både på hemmaplan och i det 40-tal länder där företaget i dag har sin bas med egna fabriker.

– Gummi är fortfarande oslagbart i många avseenden. Framför allt för dess elasticitet. Spänsten i gummimaterialet är unikt. Tänka sig en bil utan gummiprodukter. Inte bara däcken är av gummi, det finns så mycket som behöver tätas, dämpas och skydda i ett fordon, säger han.

Det fanns en rädsla att plasten till viss del skulle slå ut gummit. Plasten gjorde sitt verkliga intåg på 1950-talet.

– Gummit visade sig vara oslagbart, näst intill oersättligt. Det har visat sig vara otroligt användbart. Nordamerikanska NASA har valt specialtillverkade polymertätningar till sina robotfordon för att utforska planeten Mars. Jätteplanet Airbus A380 som tar 555 passagerare har vingar som försetts med polymertätningar från Trelleborg, säger han.

Det som faktiskt födde företagets framgångar var de två världskrigen. Behovet av tältdukar, regnrockar, däck, packningar av olika slag var i det närmaste obegränsat. Under både första och andra världskriget var Sverige i stort sett avskuret från resten av världen. Importen var obefintlig.

– Det ska inte glömmas bort att nästan allt som producerades var av gammalt återvunnet gummi. Ungefär tre fjärdedelar av allt som användes var skrotgummi, säger han.

1950-talet blev en öppning och vändpunkt i företagets historia, mycket tack vare den dynamiske Åke Ståhlbrandt, som tagit ekonomexamen på Handelshögskolan i Stockholm. Han satte fart på expansionen. Från att ha varit ett nationellt företag började Trelleborg erövra världsmarknaden.

– Det var då exportavdelningen byggdes upp och företag startades utomlands. Företaget växte så att det knakade. Marknadstänkandet ändrades. I större utsträckning än tidigare började man tillverka mer vad kunden ville ha. Detta kombinerat med att bilismen ökade, säger han.

Rekordåren på hemmaplan för Trelleborg AB blev 1970-71 då hela 4 300 var anställda vid företaget. Hälften av alla arbetare kom från 25 olika länder.

- Får jag tid över så vill jag skriva mer om arbetskraftinvandringen, om alla nationaliteter som varit knutna vid Trelleborg här i staden, säger han.

Från exempellösa framgångar finns det också svackor och rejäla bakslag att minnas. Största motgången blev 1975-76 då all bildäckstillverkning lades ned. Inte nog med att lönekostnaderna stigit rejält. Företaget kämpade mot en galopperande inflation. Oljekrisen 1973 infekterade landets och därmed näringslivets ekonomiska situation.

När Rune Andersson stod vid rodret som vd för Trelleborg AB följde flera succéer. Efter att ha kravlat sig upp ur de hårda bakslagen infördes en trestegsraket.

- När Rune Andersson började som vd 1983 blev det en stor förändring. Han täppte till alla blödande sår, alla pengar som rann ur företaget. Han frigjorde kapital genom att minska lager och kundfordringar och genom att sälja fastigheter till SPP. Därefter följde en enorm expansion. Boliden köptes och flera andra företag kopplade till gruvor och metaller, säger han.

Efter sju år lämnade Rune Andersson direktörsstolen. Efterträdaren fick desto större bekymmer. Priserna på metaller sjönk som en sten och byggbranschen rasade som ett korthus i början av 1990-talet.

- När Fredrik Arp tillträdde 1999 har företaget återgått till att återigen bli ett renodlat gummiföretag.

Trelleborg AB har dock behållit specialdäck för skogs- och lantbruksfordon. Glömmas ska heller inte truckarna. Nästan en tredjedel av världens alla truckdäck kommer från Trelleborg AB.

De senaste åren har varit en kräftgång för Trelleborg AB på hemmaplan. Varsel av

personal och dystra besked om nedläggning av däcktillverkning. Framgångsyra har bytts ut mot dämpade känslor. Mindre produktion på den egna orten och fler fabriker utomlands är den senaste strategin. I dag finns 700 anställda på Trelleborg AB i Trelleborg. Vid årsskiftet väntas det vara mellan 500-600. Därtill finns satellitfabrikerna i Ystad och Sjöbo.

Arbetet med boken är avslutad ochCarl Aspegren kan delta i andra projekt, skriva fler artiklar om Trelleborg AB och fortsätta sin forskning i företagets historia.

- Jag har aldrig känt något tvång att skriva den här boken, snarare en verklig lust att fördjupa mig i allt det spännande som har hänt Trelleborg under 100 år, säger han.

Johan Persson

0410-545 34

johan.persson@allehandasyd.se