Ett överskattat mål

Jag tror att det är det tydligaste minnet från min studentdag. En sak kan man i alla fall vara säker på – det blev inte som jag hade tänkt mig.

I tolv år hade jag längtat efter att få vara den som kastade vattenballonger på stan, fyllde Sjöormen med skum, gick i utklädnadsparaden och sprang ut från trappan på S:t Nicolai.

Men så gick jag i Vellinge istället och där fanns ingen sjöorm och ingen parad. Och även om det funnits det så var det helt enkelt inte riktigt så kul att klä ut sig och ha vattenkrig som jag hade föreställt mig när jag suttit med läxorna under de tolv skolåren.

Studentdagen kändes inte heller som jag föreställt mig. Det var varmt och soligt och vi gjorde det som förväntades av oss: var uppklädda till tänderna, blåste högt i våra visselpipor, sjöng, skrek och log. Jag intalade mig att studenten är värd att fira trots att betygskraven är minimala.

Just mitt år var det "Ursäkta röran vi bygger om" på Sundsgymnasiet och vi fick springa ut från en lastbilsscen. Lika glamouröst som det låter. Först skulle hela klassen ta sig upp för en smal trappa, väldigt olämplig för smala klackar, och sedan – efter studentsången – skulle vi ner för en likadan trappa.

Alltihop blev lite mer dramatiskt och lite mindre roligt eftersom jag en halv minut innan utsläppet trillade raklång på asfalten. På alla foton är jag vit ansiktet, lätt chockad, förmodligen två ord efter de andra i sången, och har fullt upp med att rädda den vita tyllen längst ner på klänningskanten från det blodiga såret.

Även om jag tycker att studenten är överskattad kommer jag på fredag att gå ut och titta på de lövade flaken på stan. Den enda rätta reaktionen på en hel klass, hängande över kanten, skrikande och så lyckliga att de gråter, är ett leende och en klump av nostalgi i magen. Att ta studenten var inte så stort som jag trodde men det var ett fantastiskt bra mål att ha framför sig under skolåren. Det kanske är värt att fira ändå.

Själv har jag något nytt att fira i år. Jag och studenten har nämligen femårsjubileum. Ärret under knäet syns fortfarande, svagt...