Annons

En tuff väg tillbaka

I fem år gick Anders och Peter i särskola. Ett test avslöjade att båda var inskrivna på felaktiga grunder.
Trelleborg • Publicerad 6 september 2007
Peter och Anders känner sig lurade på fem år av sina liv. På felaktiga grunder beslutade Vellinge kommun att ge dem plats i särskolan och i Trelleborg följde man det beslutet i stället för att göra en egen utredning. BILD: CLAES NYBERG
Peter och Anders känner sig lurade på fem år av sina liv. På felaktiga grunder beslutade Vellinge kommun att ge dem plats i särskolan och i Trelleborg följde man det beslutet i stället för att göra en egen utredning. BILD: CLAES NYBERGFoto: 

– Vem ska ersätta mina fem år i särskolan? Att först bli kallad cp-unge och särunge och sen bli normal? Och det krävs dubbelt så mycket av mig nu när det gäller studierna. Mycket av min lediga tid går åt till att plugga, säger Anders.

TA rapporterade i förra veckan om Skolverkets kritik mot både Vellinge kommun och Trelleborgs kommun i samband med att ett brödrapar placerades i särskola.

Annons

– Vi får mer och mer bevis för att de hamnade fel från början, säger killarnas mamma Pia och visar sönernas senaste betyg från gymnasiet.

I gymnasiebetygen finns massor av G, flera VG och även ett MVG. Men hur hade betygen sett ut om de gått i vanlig grundskola och fått det stöd de behövde där? Anders och Peters problem började redan i förskolan då de båda var sena i språkutvecklingen. Bröderna har genomgått psykolog-, logoped- och dyslexiutredningarutredningar. Förutom svåra läs- och skrivsvårigheter har det inte ställts några andra diagnoser. Psykologutredningar visade att Anders och Peter var normalbegåvade men trots det beslutades under 2000 att de skulle skrivas in på särskolan i Vellinge.

Beslutet fattades på en konferens där bland andra rektor och föräldrar deltog. Pia ångrar i dag bittert att hon gick med på skolans förslag att sätta pojkarna i särskola. Men hon var ung och Anders och Peter var hennes första barn.

– Jag visste inte vilka olika resurser som skolan har utan förlitade mig på deras expertis. De hade sökt om extra resurser men de fick vi inte. Jag köpte rakt av när man sa att de här killarna får det mycket bättre på särskolan. Det fanns inget alternativ, säger Pia.

Killarna började i särskolan i Vellinge, en skola som de upplevde saknade struktur. Efter ett år flyttade familjen till Trelleborgs kommun där Anders och Peter fortsatte i särskolan. Trelleborgs kommun utredde dock inte pojkarnas skolform utan begärde i stället in underlaget för beslutet som fattats i Vellinge. Trots att man aldrig fick några andra handlingar i ärendet än själva besluten gjorde man inga egna utredningar utan lät i stället killarna gå kvar i särskolan.

I Trelleborg kände Anders och Peter att gränserna var tydliga för vilka som gick i grundskola och i särskola.

– Man fick en stämpel på sig. Det kändes som isolering, säger Anders. Efter grundsärskola började Anders på gymnasiesärskola. Peter fortsatte ett extra år på grundsär för att sedan kunna komma in på en särskild gymnasieutbildning i Hässleholm. Det var när han skulle börja där som det upptäcktes att det fanns luckor i Anders och Peters utredningar.

En ny utredning gjordes. Resultatet kom som en överraskning - både Anders och Peter är normalbegåvade och lider inte av någon utvecklingsstörning som enligt skollagen är ett kriterium för att ha rätt till plats i särskolan. Pojkarna skulle alltså inte gå i gymnasiesärskolan utan i det vanliga gymnasiet Anders och Peter reagerade olika på beskedet.

– Jag hade hela tiden en känsla av att jag inte passade in i särskolan, säger Anders.

Han fick bekräftelse på att känslan varit rätt och nu fick han en viss upprättelse. En annan känsla som efterhand kom och fortfarande kommer över Anders är ilska. Ilska över att blivit kränkt och orättvist behandlad.

Annons

Peters värld rasade samman när beskedet kom. Plötsligt fick han inte gå den tilltänkta utbildningen längre och nu skulle båda killarna i stället in i den vanliga gymnasieskolan.

– Det handlar om två barns framtid. Helt plötsligt tillhör de inte särskolan längre utan måste stå på egna ben och klara sig själva, säger Pia

Hon och hennes man hade inte reagerat på att något skulle vara fel under pojkarnas skolgång. Alla signaler från skolan tydde i stället på att killarna gick i rätt skola.

– Det vi fick höra rätt så ofta var att de är så allmänbildade. Så här efteråt kan jag se att vi borde ha reagerat mer på det, säger Pia.

För föräldrarnas del innebar beskedet om att sönerna varit felplacerade också en kris.

– Det var mer än man mäktade med. Det var två barn det handlade om som behövde stöd. Samtidigt kände jag mig som en misslyckad mamma, säger Pia.

Från undervisning som är anpassad till elever med någon form av utvecklingsstörning kastades bröderna in i vanliga lektioner med stöd av speciallärare. Anders och Peter saknade mycket av de bakgrundskunskaper som de nya klasskamraterna fått i grundskolan.

– Det går inte att jämföra grund- och särskolan. Särskolan är en skyddad verkstad, säger Pia.

Det har krävts mycket engagemang och energi för att hänga med.

– Det tog tid innan man anpassade sig, säger Peter.

Annons

De två bröderna har tvingats slita hårt. Och det har gett resultat. Anders läste in högstadiets matematik på tre-fyra veckor. Peter fick i våras åka på en stipendieresa till Bali i tre veckor för sina goda prestationer i skolan.

Det är nu mer än två år sedan misstaget upptäcktes. Familjen har tagit sig igenom krisen och sönerna läser vidare på sina respektive utbildningar. Men ibland svajar självförtroendet.

– Ilskan går i vågor. Ilska över att man gått i fem år i särskolan och att de ansvariga inte vågar erkänna sitt fel, säger Anders.

Anders och Peter tycker att kommunerna som gjort fel borde göra mer för att kompensera för sina misstag.

– Egentligen skulle jag vilja fråga vad de själva skulle ha gjort om deras barn missat fem år i skolan? säger Anders.

Pia fasar för tanken på att fler barn råkat eller råkar ut för det hennes söner gått igenom.

– Hur många barn är felinskrivna? Det här är säkert inte det första fallet och inte heller det sista, säger hon.

Anders har nu bytt från det individuella programmet och läser på ett mer yrkesinriktat nationellt program. Peter går sitt tredje år på ett hantverksprogram i Malmö. Sedan ligger hela världen öppen.

– Så fort jag gått färdigt skolan ska jag jobba lite och spara pengar och sedan ska jag ut och resa. Till Frankrike och Italien, säger Anders.

– Jag vill resa till Australien och Bali, säger Peter.

Annons

Fotnot: Anders, Peter och Pia vill inte synas på bild eller figurera med sina riktiga namn.

Magnus Aspegren

0410-545 31

magnus.aspegren@

trelleborgsallehanda.se.se

Lördag 8/9: Läs kommunernas syn på fallet.

SAXO
Så här jobbar Trelleborgs Allehanda med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons