En klang från förr

Nästan alla i Vannhögskolans gröna arbetslag visar stort intresse för vinaren, benflöjterna och de andra forntida instrumenten. De senaste veckorna har eleverna fått jobba med forntiden.

– Vi har pratat om nutidsmänniskan och vad som har ändrats sedan forntiden. På musiken har de pratat om den tidens instrument, berättar klassassistenten Kerstin Jansson.

Igår blev teorin till praktik när hela arbetslaget fick besöka Trelleborgen där musikarkeologen Cajsa S Lund från Linnéuniversitetet i Växjö och Kalmar dukade upp ett smörgåsbord av gamla instrument. Mungigor trängdes med barnskallror av grisben, visselpipor av bark och koskällor.

– Jag har studerat arkeologi och musikvetenskap. Det som intresserar mig är de forntida ljuden, inte bara musiken. Vi är väl ett 30-tal intressenter i världen, men just nu är jag nog den enda som har det som yrke, berättar Cajsa S Lund.

Efter att alla instrument visats upp kliar det i fingrarna på åhörarna. Filip Sahlén, som till vardags spelar elgitarr, testar direkt instrumentet som åstadkom ett billiknande ljud, vinaren.

– Det var inte så svårt, men annorlunda än elgitarren, säger han efteråt.

Amanda Malmberg testar också flera olika instrument. I vanliga fall spelar hon piano och blockflöjt.

– Det är nästan samma sak att spela på en vanlig flöjt och en forntida. Det var jätteskoj, säger hon.

Det instrument som hörs och syns mest är det stora nordiska oxhornet. Emil Lehrberg för det till läpparna, blåser kraftigt och ett dovt ljud uppstår.

– Man kan ha den att skrika i om man ska få upp någon på morgonen, säger han.

Helt fel har han inte. Cajsa S Lund berättar att hornet, från järn- och bronsåldern, förmodligen användes när man skulle kalla till sig folk.

– Kan ni tänka er det, när det skulle vara fest här på Trelleborgen till exempel, säger hon.