Annons

En ganska konstig marknad

Att måla en tavla, det är ju enkelt. Men fråga en konstnär hur man sätter ett pris på den tavlan. Det är då det uppstår konstnärligt lidande.
Trelleborg • Publicerad 3 december 2013
Stefan Mårtensson, Emma P Dahl, Katarina Jönsson Norling.
Stefan Mårtensson, Emma P Dahl, Katarina Jönsson Norling.Foto: 

Hur prissätter man ett konstverk?

– Det kan man väl lugnt säga är en svår fråga. Nästan svårare än att måla, säger Stefan Mårtensson på Ateljé M i Dalköpinge.

Annons

– Till viss del är det marknaden som styr, men för mig avgörs det av när jag når nivån där jag känner att jag kan skiljas ifrån tavlan. De är ju lite som ens barn.

– Det är en marknad som inte fungerar som en vanlig, fortsätter han. Är man för billig tycker folk att det inte är något att ha, och är man dyr så kan inte vanligt folk köpa. Då hamnar man i en speciell kundkrets som vill ha just det som inte alla kan köpa.

Som egen företagare lägger Stefan på 12 procents moms, plus 60 procent i skatt och arbetsgivaravgift.

– Det gör ju tavlor lite dyrare, konstaterar han. Problemet är att alla sätter ganska höga priser, även om de inte är företagare.

– Vi konstnärer tänker inte på pengarna i första hand. Samtidigt måste jag ju ha mat på bordet, säger Stefan Mårtensson, som även livnär sig som coach och bildlärare.

Andra hand

Glas- och keramikskulptören Emma P Dahl, Gislöv, känner också att priset kommer lite i andra hand.

– Man får räkna allt material som går åt, och sen vill man så klart ha betalt för sitt arbete, säger hon. Lite beror det på i hur många exemplar konstverket görs. Jag får jämt höra att jag säljer alldeles för billigt. Men jag vill hellre att andra ska kunna glädjas åt min konst.

Frågan är jättesvår, enligt Emma P Dahl.

– Man lägger sig på en nivå där man känner att man kan nå ut till ”sin” publik, säger Emma.

Annons

En bekräftelse

– Man känner en sådan glädje när man vet att andra tycker om ens saker, och kommer att ha dem framme i åratal. Den bekräftelsen är värd mycket. Friheten och glädjen i att vara konstnär ligger där, att man får mycket bekräftelse.

På KRO, Konstnärernas Riksorganisation, är frågan om prissättning inget man dagligen diskuterar. Inte heller finns någon rekommendation. Sunt förnuft verkar vara modellen.

– När jag undervisar i förberedande konstskola, där man är ung och grön, så får jag ofta frågor om det. Senare skaffar man sig den erfarenhet som behövs, säger Katarina Jönsson Norling, ordförande i KRO.

Jämföra med andra

Om Katarina ska ge några råd, som konstnär snarare än ordförande, så blir det att fråga kollegor och jämföra priser.

– Man ska inte dumpa priser, men som yngre och oetablerad kan det väl vara rimligt att lägga sig lite lägre, säger hon. Man får bara tänka på att man ska få en någorlunda inkomst, medräknat alla kostnader.

– Det innefattar mer än vad de flesta inser, menar Katarina Jönsson Norling. Och säljer man via galleri ska de ha sin del av kakan. Så det är en ganska liten andel av det pris man ser på ett konstgalleri som till sist landar i konstnärens ficka.

LÄS MER:

Artikeln ovan är en del av en näringslivsspecial om konst och pengar som du hittar i tisdagens pappers- och e-tidning. E-tidningen hittar du här: http://eta.trelleborgsallehanda.se

Louise Löfgren
Lars Thulin
Så här jobbar Trelleborgs Allehanda med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons