På Tångvallaskolan har eleverna i årskurs ett uppmanats att ta med badkläder för att de ska få bada på utomhusbadet som ligger strax intill skolan. Det är en kommunalt ägd bassäng som under decennier används för simundervisning och bad både för elever från Tångvallaskolan och andra skolor.

Den här dagen står det idrott på schemat för de 41 eleverna. Mellan klockan 12 och 14 ska halva klassen först ha idrott med två pedagoger medan den andra halvan ska ha en annan lektion med en tredje, efter en timme ska de skifta.

Pedagogerna tänkte låta eleverna bada i Falsterbopoolen under terminens första idrottslektion. Det är dock oklart när den är ledig. Det visar sig att den är upptagen fram till klockan 13. Så vid lunchtid samma dag bestämmer de sig för att i stället för att ha idrott i halvklass gå till badet med hela klassen på en gång eftersom man bara hinner nyttja halva idrottstiden för bad. Och i stället för två pedagoger på cirka 20 elever per grupp blir de därmed tre på 40 badande.

Klockan 12.50 sitter eleverna redo och uppradade intill bandyplanen med sina badkassar. De är förväntansfulla. Alla har badat i Falsterbopoolen förut, när de gick i förskoleklassen, och en del flera gånger med fritids under sommarlovet.

Två av pedagogerna tar större delen av gruppen och börjar gå mot badet. Det tar bara ett par minuter att gå dit. Den tredje pedagogen väntar in några elever som behöver gå på toaletten och passar samtidigt på att skriva upp på en whiteboardtavla i personalkorridoren att klassen har gått iväg till badet och när de förväntas vara tillbaka.

Klockan är någon minut innan 13 när den större gruppen elever kommer fram till badet. Tjejer och killar fördelas mellan omklädningsrummen för att byta om.

Prick klockan 13.00 tar en av pedagogerna upp sin mobiltelefon och fotograferar den tomma bassängen.

”Då tänkte jag att man i veckobrevet kanske kunde skicka en bild på poolen utan några barn med, jag tänkte att vi har en fantastisk miljö – för det var så jag kände. Vi är så privilegierade som kan gå på en idrottslektion och nyttja denna pool.” (Ur polisförhör med pedagogen)

Den andra pedagogen placerar ut två koner, en på vardera sida om bassängen, för att markera gränsen mellan den grundare och den djupare delen. När eleverna kommer ut från omklädningsrummet får de sätta sig utanför på sina handdukar och lyssna på en genomgång av reglerna: inget spring, duscha före bad och bara de som visat att de kan simma får vara i den djupare delen. Eleverna har hört det förut.

En av flickorna i klassen har sin arm i gips och kan därför inte bada. Hon får sätta sig på en plaststol i skuggan längs ena långsidan av bassängen.

Efter genomgången ställer sig barnen på led till utomhusduschen. En pedagog står intill och kollar var och en. Därefter får de ställa sig vid kanten till den grunda delen av bassängen och vänta på klartecken att få hoppa i.

En av pedagogerna hoppar i vattnet och när de flesta är färdigduschade ger han klartecken till eleverna att komma i poolen. Det finns sjunkande ringar som man kan släppa och plocka upp från botten för dem som vill.

Många elever är ivriga att visa att de kan simma. En del har lärt sig under sommaren. De ställer sig och väntar på att få simma ut på det djupa tillsammans med pedagogen som är i vattnet. Han följer dem tre och tre. En vända ut på den djupa delen och tillbaka, är tekniken okej får de klartecken att vara på det djupa.

De två andra pedagogerna står på kanten till bassängen, en längs den djupa delens kortsida, och en vid den grunda delen. Men kön med elever som vill visa sina simfärdigheter växer snabbt. Den som först hade överblick över den grunda delen låter därför ett par elever simma längs kanten medan hon följer dem från bassängkanten. Bassängen är 25 meter lång.

När hon är på väg tillbaka mot den grunda delen igen får hon kontakt med flickan som har gipsad arm. Flickan berättar då att någon ligger på botten. Läraren tvekar lite innan hon inser att det inte rör sig om någon som bara dykt efter en ring. Hon hoppar i poolen och lyfter upp pojken. Det visar sig vara Rais.

”Och då säger hon: det ligger någon där. Va, vad menar du? Barnen hoppar i och tar de här ringarna också. Så jag kan inte riktigt urskilja, är det lek eller? Så jag går ju fram här på kanten och då ser jag att det ligger någon där. Och det jag ser är att det är en hand utsträckt och det lyser någonting grönt. Så jag liksom står och tänker: ”har han en ring i handen?” Kommer han komma upp snart? Eller det här barnet, jag såg inte exakt att det var en pojke, eftersom det låg någon där. Och då uppfattar jag, nämen det här…. Inte, det här är något fel.” (Ur polisförhör med pedagogen)

I förhören med polisen berättar pedagogen som tar upp pojken att hon ropar till sina båda kollegor men de hör henne först inte, ljudet från plaskande och lekande barn är för högt. Först när hon har Rais vid ytan och är på väg mot kanten uppmärksammar kollegorna henne. Den pedagog som varit i bassängen tar sig snabbt upp för kanten och springer bort för att ta emot pojken. Strax är även den tredje pedagogen där och de båda börjar göra hjärt- och lungräddning.

Pedagogen som tog upp honom ur vattnet tar fram sin mobiltelefon och ringer SOS Alarm. Klockan är då 13.20. Det har alltså inte gått mer än 20 minuter från det att klassen kom till badet.

Knappt fem minuter efter larmet anländer två deltidsbrandmän i stort sett samtidigt till platsen.

Vid det här laget har resten av eleverna blivit tillsagda att gå upp ur vattnet, och de står i en klunga en bit bort.

Brandmännen tar över hjärt- och lungräddningen. De försöker tömma ut vatten ur pojkens kropp. Han visar inga livstecken, är blek och blå om läpparna, ögonen är uppspärrade. De kopplar upp en hjärtstartare. Men den kan inte registrera någon aktivitet i pojkens hjärta och ger därför inte ifrån sig någon stöt.

13.37 anländer den första ambulansen. Efterhand kommer också fler brandmän, en del av dem hjälper de 40 barnen in i omklädningsrummen. Barnen är omtumlade och chockade. I polisförhören efteråt vittnas om att ”alla gråter, både pojkar och flickor”.

Nu har också personal från skolan börjat komma till badet, de har noterat räddningsfordonen och förstått att något har hänt. De följer sedan med eleverna tillbaka till skolan.

13.40 lastas Rais livlösa kropp i ambulansen som körs med poliseskort i ilfart till SUS i Malmö. Hela tiden görs hjärt- och lungräddning och han ges upprepade doser med adrenalin.

14.14 meddelar polispatrullen att ambulansen är framme i Malmö. Upplivningsförsöken fortsätter på akuten men det finns inga tecken på någon som helst aktivitet i hjärtat. Drygt 1 timme och 20 minuter efter att Rais plockades upp ur bassängen beslutar den ansvarige barnläkaren att man ska avbryta. 14.39 dödförklaras Rais. Bara någon minut senare anländer hans mamma till sjukhuset tillsammans med sin bror och Rais tre syskon.