Egil bytte politiken mot poolen

Plötsligt blev det tyst om Egil Ahl. Var blev han av?

Här är svaret:

Han kopplar av, har byggt färdigt sin pool och snickrar. Politiken har han lagt på hyllan för gott.

Någon comeback tänker han inte göra:

- Nej, nej! Partiet behöver förnyas. Jag är precis som Göran Persson. Jag vill dra mig tillbaka. Det är skönt att inte behöva tänka på politiken varje dag. Det var år av njutning när jag höll på. Det var fina år, men oron fanns samtidigt där. Ängslan över vad som skulle ske i politiken. Nu slipper jag den. Familjen är viktigast.

Han ser avslappnad ut när han tar emot hemma i den vita villan på Östra stranden.

Lite kryptiskt säger han:

- Jag vill vara min egen fixar-Malte, vara hemma och ordna. Skriv det!

Avskydd var Ahl och älskad, kritiserad och applåderad. Få var likgiltiga när han, den forne byggnadsarbetaren, rörde om i de politiska grytorna.

Egil kläckte idéerom friidrottsarenan, om restaurering av Ångkvarnen och kom med förslaget att anlägga bostäder vid Stavstensudde.

- Men bostäderna på Stavstensudde blev alltför dyra, ja på tok för påkostade. Det gick snett där, suckar han och fortsätter:

- Det hade jag klart för mig redan från början. Hus i treplan trodde jag aldrig på.

Efter det svidande nederlaget under valnatten 2006 blev det allt tyngre.

En månad efter valet trädde Ahl fram inför sina sina kamrater och förklarade: "Socialdemokraterna går i oppostion och jag avgår".

En epok hade gått i graven.

Socialdemokraterna hade tappat terräng i det förr så rosenröda Trelleborg. Dess starke man klev av scenen.

Sedan dess har Egil hållit sig i skymundan, långt utanför de politiska kretsarna på Rådhuset.

Han har behållit sin platsi kommunfullmäktige, men syns där sällan. Endast två sammanträden har han hittills besökt den här mandatperioden.

Egil deltar dock i socialdemokraternas fullmäktigegrupp. Men bortsett från detta håller han politiken helt på avstånd. I stället tar han det lugnt, bygger och lagar mat.

Inför den här intervjun utbrister han i telefon:

- Vad vill du jag ska säga? Vad vill du veta?

- Jag är ju en föredetting! tillägger han och skrattar sedan ett tag i luren.

Tidigare klädde han sig lite som en gamla tiders kommunpamp. Kavaj och pressveck på byxorna. Nu är det annan klädkod som gäller: Snickarbyxor eller jeans, ibland med borrmaskinen i handen.

På klädhängaren i hallen, bredvid ytterkläder och mössor, hänger en rödrutig slips.

För den som vill se det symboliskt hade Egil alltid en slips hängande ifall han snabbt behövde sticka iväg på ett gruppmöte, till kommunstyrelsen eller något protestmöte.

- Det är inte lika aktuellt längre. Slips har jag inte lika mycket längre, mumlar han.

Talar man med Egil Ahl är det inte alltid en rak linje i samtalet.

Han hoppar.

Växlingarna mellan samtalsämnena är många. Han reflekterar. Associerar och broderar ut vitt skilda resonemang. Oftast kretsar det kring politik eller ekonomi.

Under den här intervjunställer jag frågan om han ska komma tillbaka till den trelleborgska politiken upprepade gånger.

Egil svarar blixtsnabbt "Nej" och snirklar sig ganska snart in i ett yvigt resonemang, som både kopplas till Mona Sahlin och presidentvalet i USA.

- Mitt eget parti behöver förnyelse. Utan tvekan. Det kvittar hur många gånger man duschar eller badar Mona Sahlin. Hon är för alltid densamma och förknippas med det gamla och Göran Persson. Titta på USA. Där stod kampen mellan Hillary Clinton, en mycket välkänd kvinnlig politiker och Obama. Det är precis samma sak här hemma. Vi behöver en Obama, något nytt, säger han.

Egil Ahl gillar matlagning. Det vet många sedan tidigare. Men nu när han lämnat sina politiska uppdrag finns mer tid åt matlagning.

- "Äggakaga" gillar jag att göra, säger han på sin oförlikneliga trelleborgska.

Det nya livet har också lett till en viktminskning. Egil är 16 kilo lättare i dag.

- Jag vägde 90 i morse! försäkrar han och skiner upp med ett leende.

Därefter en allvarlig min.

- Jag har gått ned i vikt tack vare att jag är kvitt oron. All osäkerhet som fanns där, en väldig spänning när jag var inom politiken. Det gjorde att jag blev orolig. Det hände ofta att jag åt sent på kvällarna, ibland mitt i natten. Tankarna malde. Man fick aldrig riktigt ro från politiken. Den fanns där hela tiden. Nu är jag fri från det ansvaret. Det känns skönt.

Stolt visar han runt hemma.

Särskilt det nybyggda pool-rummet. I bassängen med turkos mosaik och konst på väggarna, tar han då och då ett kvällsdopp.

Och simmar numera lugnt.