Distinkt i dimman
Det är inte svårt att gissa var de hämtat inspiration till restaurangens namn ifrån. Vid någorlunda klart väder är just horisonten, och hamnen däremellan, det som ögonen kan titta sig mätta på när man tar plats vid ett av fönsterborden under de stora takbjälkarna på sjunde våningen. Men vid vårt besök gjorde tät dimma att vi blev snuvade på detta. Däremot blev maten åtminstone delvis en riktigt positiv överraskning.
På Horizont finns normalt två rätter att välja mellan som "dagens". Den här gången antingen wallenbergare eller kokt torsk med pepparrotsås. Den ene av lunchpatrullens båda medlemmar väljer raskt wallenbergare och den något pepparrotsskeptiske andre medlemmen får helt enkelt gilla läget och beställa torsk...
Helgarderade med välfyllda salladstallrikar med massor av bönor, en krämig potatissallad, gurka, tomater och lite annat smått och gott, går vi upp de sista trappstegen för att komma så högt över havet som möjligt. Efter en alldeles lagom lång stund kommer maten till oss vid bordet.
Torsken ser lite trist ut där den ligger i sin ljusa sås och med välsvarvade kokta potatisar intill. De gröna ärtorna är den enda färgklicken på tallriken. Men torsken i sig är verkligen inte trist. Den är alldeles lagom kokt och såsen har en riktigt pigg smak av pepparrot. Varken för stark eller för mesig och pepparrotsskepsisen är som bortblåst.
Den rejäla wallenbergaren serveras även den med kokt potatis och sås. Inga rårörda lingon, men gottgörandet, en tomat- och rödlöksröra, är god den med. Wallenbergaren är alldeles lagom stekt, men aningen för salt i smaken.
Sammanfattningsvis: ett rikt salladsbord och portioner som man blir mätt på. För en trevlig matresa rekommenderas en plats på restaurangens "övre däck". Nedervåningen är som hytten utan fönster.
