Det som är nytt i Libanon är gammalt i Trelleborg
Sohair el-Dana flydde från Libanon för 18 år sedan. Al-Jaziras nyheter gör att hon ändå vet exakt vad som pågår där.
– Ungefär var tredje månad bombas något i Libanon. Jag har massor av släktingar kvar där. Syster, bror, mamma och pappa. Flera bor i huvudstaden Beirut. När det skedde senast ringde jag och frågade om allt var okej. "Ja, visst", svarade de. "Varför frågar du?" Jag sa till dem att jag sett bilderna på al-Jazira. Men de hade inte hört om någon bomb, berättar hon.
Men förra årets krig i Libanon, då Israel invaderade, såg hon inte på tv i hemmets trygga vrå i Trelleborg. Hon befann sig mitt i kriget med hela sin familj. Svenska utrikesdepartementet evakuerade dem från Beirut med båt via Cypern. Därifrån åkte de till Stockholm för att sedan ta tåg ner till Malmö.
– När jag kom hem satt jag 24 timmar om dygnet och tittade på al-Jazira. Jag satt på den stolen där, säger hon och pekar på stolen som hennes svärson Mazin el-Dana sitter på. Han håller en bebis i famnen och hans svullna ögon avslöjar att han inte sover så mycket.
Bredvid honom sitterhans fru Layal Chidiac - Sohairs dotter. Båda två lyssnar när Sohair el-Dana, 50 år, berättar om den svåra tiden förra sommaren. När Sohair el-Dana tycker att hennes svenska inte räcker till hjälper de till att översätta från arabiska. – Jag satt där resten av semestern, telefonen vid örat, handen på fjärrkontrollen, fortsätter hon.
Hon jobbar på Trelleborgs kommun men lägger ned mycket tid på familjens affär Yalla Yalla på Algatan.
För Sohari el-Dana har al-Jazira varit hennes favoritkanal sedan hon fick sin första parabol för elva år sedan. Då bodde hon i Landskrona.
– Jag tittar gärna på al-Jaziras nyheter eftersom jag inte förstår alla svenska ord, det är viktigt att man förstår allt när det gäller nyheter.
Layal däremot, hon tittar bara på al-Jazira när något stort händer i Libanon. – Jag förstår inte så bra. De pratar högarabiska. Det är den arabiska man lär sig i skolan och eftersom jag växt upp i Sverige så kan jag inte den. Högarabiska är som fin svenska, säger hon.
Men Sohair el-Dana uppskattar att al-Jazira har mycket mer än nyheter. En hel kanal med dokumentärer. Dessutom intervjuar dess reportrar viktiga politiker. Sedan kanalen drog igång år 1996 har mycket hänt, utbudet har svällt. Det stora uppsvinget kom i samband med den palestinska intifadan år 2000. Al-Jazira skaffade sig ett kontor på västbanken och bland deras vinnande drag fanns att samla upp videofilmer från vanliga palestinier som de sedan sände ut.
År 2007 har al-Jazira kommit att omfatta många kanaler, bland annat en barnkanal som sänder barnprogram på engelska och arabiska. Deras nyhetskontor finns i hela världen, inklusive USA och London.
För familjen el-Dana och Chidiac har al-Jazira inneburit att korrekta och objektiva nyheter nått fram till dem i över tio år.
– Jag vet inte hur de gör det, men de är bäst, säger Sohari el-Dana skämtsamt. Libanesiska nyheter är alltid enligt ett parti, det kan vara miljöpartiet, det religiösa partiet, det politiska partiet. Men det är alltid bara en sida.
Al-Jazira då?
– De är i mitten, säger Sohair och Mazin el-Dana i kör.
Efter långt stunds tystnad tar Layal Chidiac ton. Hon tycker att al-Jazira pratar till alla araber. Ofta är det så mycket stridigheter olika grupper emellan att de splittras.
– Det fina med al-Jazira är att de inte tar någons parti, det känns som att man inte tillhör någon speciell nationalitet, säger hon.
Johan Nordström
0736-378960
johan.nordstrom@trelleborgsallehanda.se
