"Det skulle kunna hända igen"
Ett trettiotal trelleborgare, de flesta äldre, samlades i lördags i Norra kapellet för att minnas de fasor som nazismen spred över Europa under nästan ett decennium. Den 27 januari var årsdagen då fångarna i förintelselägren Auschwitz och Birkenau befriades av Röda Armén.
Det uppmärksammades bland annat med tal av fullmäktiges nya ordförande Inger Hansson. Hon pratade om dem som fallit offer för nazisternas grymma ideologi.
– Det var ju inte bara judar, utan även handikappade, homosexuella, zigenare, jehovas vittnen och andra som betraktades som livsovärdiga som hamnade i de här lägren, betonade hon.
– Vi får heller inte glömma att det har hänt igen och det kan hända igen, sade Inger Hansson och nämnde Stalins framfart i Ryssland, Pol Pots Kambodja, Maos revolution i Kina, Bosnien, Darfur och Palestina som färska exempel.
Mellan talen spelades klezmermusik av Johan Ohlsson, dragspel och Filip Runestam, fiol, både egna kompositioner och kända klassiker.
– Livsbejakande musik och ett exempel på den kultur som nästan helt utraderades under nazismen, kommenterade kyrkoherde Gustav Centervall. Flera gånger har han tillsammans med ungdomar besökt koncentrationslägret Stutthof, som upprättades redan 1939 i Polen nära Gdansk. Under lördagens manifestation visade han film och stillbilder som tagits i lägret, som av tyskarna förskönande kallades för Waldlager, skogsläger. Under förevändning att oliktänkande skulle vistas i lägret tills kriget var slut fördes mer än 120 000 människor till Stutthof. Få kom därifrån.
– Här avrättades tusentals människor. Man sköt dem, hängde dem, gasade ihjäl dem eller dödade dem med en giftinjektion i hjärtat, sade Gustav Centervall . – Det avklippta håret från fångarna exporterades till olika länder i Europa för att användas som stoppning i kuddar, fortsatte Gustav Centervall.
Han pratade om nödvändigheten att agera och inte bara se på.
– Ingen av oss kan skylla enbart på tyskarna. Det kunde förmodligen ha hänt överallt, menade han och gav exempel på hur passiva svenskar var som underlät att ingripa i många fall.
– Det vi kan göra nu är två saker. Dels hedra och inte glömma dem som dog i Förintelsen. Dels ta vårt ansvar som samhällsmedborgare så att det inte händer igen.
Louise Voll Ercolino
0410-545 41
louise.voll.ercolino@allehandasyd.se