Martin Falkenby: Det här är precis vad Trelleborg behöver just nu
Det är få saker som engagerar så mycket som idrottsliga draman. Tack vare vår livesändning från Vångavallens innersta rum, där TFF-laget följde dramatiken via tv-sändningen, kunde vi alla känna stämningen.
När det stod klart att Jitex besegrat Alingsås och TFF därmed tagit steget upp till allsvenskan flög spelarna upp och skrek ut sin omedelbara glädje. Det är något speciellt att se människor som vill kramas men ändå inte kan vara stilla för att kropparna spritter av glädje. Själv satt jag i min soffa och fick gåshud av scenerna.
För en stund försvann tankar kring krig och elände. Några funderingar på nästa års budget fanns inte heller.
Då ringde min pappa från Göteborg.
”Under lång tid har idrotten legat i träda och rubrikerna om Trelleborg överlag har blivit svart som tjockolja.”
I min enfald trodde jag att han visste om att Trelleborg just fått allsvensk fotbollsstatus. Men nej, farsgubben på 88 år ville berätta att han sågat ner en buske i sin trädgård.
Jag sa till honom att han skulle slå på Sportnytt om en kvart. Trelleborgs Allehandas bilder från firandet på Vångavallen skulle toppa kvällssändningen.
Det finns en stolthet när jag berättar om Trelleborg för familj, vänner och bekanta som lever sina liv på annat håll. Tyvärr har jag de senaste åren inte berättat så mycket.
Under lång tid har idrotten legat i träda och rubrikerna om Trelleborg överlag har blivit svart som tjockolja.
”Trelleborg, är det inte där som…”
”Jo”, svar jag kort.
”Det var ju en jäkla grej om Trelleborg…”
”Jomenvisst.”
”Grattis till Guldspaden, men alltså hur kan…”
”Ja, det är inte klokt.”
Vi behöver känna glädje och stolthet för vår stad och kommun. Där är idrotten en viktig del. Även den som inte är det minsta idrottsintresserad inser det. För när toppade SVT en nyhetssändning med Trelleborg ur ett positivt perspektiv senast?
”Idrottslig framgång kommer och går och när inte idrotten mäktar med måste andra aktörer visa handlingskraft och förbättringsvilja.”
Hela 90- och 00-talet var i mångt och mycket en framgångssaga för Trelleborgsidrotten. Vi pratar lag i stora idrotter på högsta nationella nivå och individuella idrottare som tillhörde landets bästa och representerade både Trelleborg och Sverige på världens stora idrottsevenemang.
Med 10-talets idrottsliga recession dämpades humöret överlag i kommunen. Det fanns inte så mycket glädje och framtidstro över det gemensamma. Vi på Trelleborgs Allehanda lanserade kampanjen ”Tro på Trelleborg” som välkomnades med öppna armar. Vi anordnade Trelleborgsbingo, begravde T-ordet och lyfte fram Trelleborgs dolda ambassadörer. Och mycket mer än så.
Men att tro kräver oftast någon form av bekräftelse. Idrottslig framgång kommer och går och när inte idrotten mäktar med måste andra aktörer visa handlingskraft och förbättringsvilja. Med det följer en känsla av konsensus att det är just förbättringar, annars leder det till splittring och polarisering.
Behovet av att tro på Trelleborg har kanske aldrig varit större än nu. Därför är TFF:s allsvenska avancemang precis vad Trelleborg behöver. En nödvändig skjuts in i framtiden.
