Annons

"Det är jättesvårt, men vi måste försöka"

I december kom de första ensamma flyktingbarnen till transitboendet i Beddingestrand. De väntar på att skickas vidare till andra kommuner där de får besked om de får stanna i Sverige eller inte. Fram till dess får de undervisning i lokaler intill fritidsgården Gasverket i Trelleborg.
Trelleborg • Publicerad 29 april 2010
Foto: Tomas Nyberg

Trelleborg

Klockan 8.30 kommer Jawed, Omid, Mehdi och Mostafa in i klassrummet. De har tagit bussen från transitboendet i Beddinge-strand in till Övre.

Annons

– Är det bara ni fyra? Missade de bussen, frågar läraren Katerina Ackovska som leder sfi-undervisningen.

Egentligen är det 13 elever i förmiddagsgruppen, men mindre än en fjärdedel är på plats. Att några försvinner eller skickas till andra länder vet hon om. Men just idag visar det sig att flera besöker läkare eller har möten med Migrationsverket.

– Några av dem har varit här sedan i december. Nu väntar de på besked, säger Katerina Ackovska.

De barn som haft sitt utredningssamtal med Migrationsverket kommer att anvisas till en ny kommun inom 3-4 veckor, sedan får de besked om uppehållstillstånd.

Jawed, en 17-åring som gillar simning och boxning, kom till Sverige i december och hade 7-8 månader dessförinnan lämnat Afghanistan tillsammans med sin bror. Via Pakistan och Kazakstan kom han till Sverige. Ensam. Brodern är försvunnen, säger Jawed.

I väntan på en anvisningskommun tragglar han svenska språket i Trelleborg. Den första övningen för dagen handlar om att beställa tid på vårdcentralen. Katerina Ackovska dikterar och eleverna repeterar och skriver.

Dari är huvudspråket i Afghanistan, men någon direktöversättning till svenska finns inte av de lexikon som skolan använder.

– Går det bra med persiska, frågar Katerina Ackovska. Jag ska säga till att de beställer på persiska.

På vita tavlan är Jawed på god väg att få ihop en korrekt mening på vita tavlan, men ändrar sig, suddar ut c:et och skriver istället ”vårdzentralen”. Eleverna i förmiddagsgruppen har sedan tidigare 4-7 års skolgång i bagaget.

– Det är jättesvårt, men vi måste försöka. Så att vi kan prata bra svenska, säger Jawed om undervisningen.

Annons

Förhoppningen är att stanna i Sverige. I fjor avgjorde Migrationsverket 1682 asylärenden med ensamkommande barn i Sverige.

I 63 procent av fallen fick barnen stanna.

I övriga fall har barnen skickats till ett annat EU-land där de tidigare sökt asyl, eller så har barnet gett sig av eller dragit tillbaka sin ansökan. Av barn från Afghanistan fick 82 procent uppehållstillstånd.

Efter en timmes lektion knackar Ali på dörrposten. Han missade bussen.

– Får jag komma in, frågar han på svenska.

Efter att ha lämnat Afghanistan bodde Ali fem år i Iran. Hans granne var engelsklärare och därför pratar han flytande engelska. Men livet var inte lätt där heller.

– De flesta afghanska flyktingar har problem i Iran, säger han på engelska.

På vilket sätt?

– Med utbildning, arbete, allt.

Ibland tänker han på att han har kommit ensam till Sverige. Framtiden är oviss.

Annons

– Jag är ensam här. Ibland känner jag mig nedslagen. I början var det väldigt jobbigt men efterhand så vänjer man sig, säger Ali.

Katerina Ackovska avslutar diktamensövningen.

– Sista nu.

– Syster, frågar Mehdi med pennan i beredskap över blocket.

– Nej, sista meningen, säger hon och ler.

Sedan reportaget gjordes har Jawed och Omid skickats till anvisningskommuner. Mehdi, Mostafa och Ali lever kvar i transit.

Henrik Kilefors
Niclas Sörenson
Så här jobbar Trelleborgs Allehanda med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons