Martin Falkenby: Den som kladdar på fel ställe måste förklara sig
Blekingekusten är svart av oljan från TT-Lines färja som gick på grund i söndags. Att färjan är döpt efter en upptäcktsresande räcker inte som förklaring. För vad hade Marco Polo där att göra? Den skulle följa sin rutt. Varför avvek den från sin kurs från Trelleborg till Karlshamn? Varför fortsatte färjan efter att ha gått på grund första gången och stävade mot det känsliga naturområdet? Hur kunde så mycket olja läcka ut? Hur hanterar företaget situationen nu? Varför är ingen representant från företaget på plats i Blekinge?
Just nu finns det mängder av uppretade svenskar som kräver någon form av livstecken från rederiet.
”Det är ideella krafter som går man ur huse för att städa upp oljan. TT-Line borde också vara på plats här. De borde ha resurser för att kunna stötta arbetet, antingen med pengar eller med egen personal och hjälpa till att ställa till rätta det som hänt”, sa Ella Ekenberg till Blekinge läns tidnings utsända reporter häromdagen.
Katastrofer sker, det är en medveten risk som vi människor tar. Men när de inträffar måste de ansvariga visa handlingskraft och just ta ansvar.
På torsdagen var två av landets ministrar på plats för att med egna ögon få en bild av katastrofen och räddningsarbetet. ”Djupt tragiskt och berörande”, tyckte klimatministern Romina Pourmokhtari (L), och utvecklade:
”Det handlar om naturvärden som det är svårt att sätta pris på. Jag kan inte föreställa mig hur hemskt det känns för alla som bor i den här fantastiska miljön”, berättade hon för Sydöstran.
”Det är en mycket tråkig syn som möter oss”, sa Carl-Oskar Bohlin (M), minister för civilt försvar, till samma tidning.
Men de pratade också om handlingskraft. De hyllade alla de volontärer som hjälper till i räddningsarbetet. ”Jag har träffat många människor i dag som säger att de är här för att jobba i Sverige AB”, konstaterade Bohlin.
”Att i stället bemöta en upprörd allmänhet med arrogans är osmakligt och ovärdigt ett företag som tills vidare tillåts transportera tusentals människor på ett av världens känsligaste vatten varje dag.”
Men från TT-Line hörs inget mer än tre kortfattade pressmeddelanden. Ingen från företaget har svarat på en enda fråga från en journalist. Om det är någon från företaget som undrar varför reportrarna vill ha svar kan de kanske lyssna på två av landets ministrar. Situationen kräver någon form av ansvarstagande, någon form av förståelse för det allvarliga läget, någon form av empati.
Stora naturvärden står på spel och TT-Lines fartyg är orsaken till det, men ingen från företaget tycks bemöda sig om att bevittna eländet. Att i stället bemöta en upprörd allmänhet med arrogans är osmakligt och ovärdigt ett företag som tills vidare tillåts transportera tusentals människor på ett av världens känsligaste vatten varje dag.
Apropå mediehantering och fullständig tystnad är det fortfarande tyst från Trelleborgsstyret vad gäller deras mediehantering. Det har gått en dryg månad sedan jag skrev en krönika i ämnet och snart två veckor sedan TA:s nyhetschef Andreas Westergren publicerade ett öppet brev och ställde den ytterst relevanta frågan: ”Vill Trelleborgs styre slå undan benen på TA?”.
Det är som när någon ertappas och den närmast retoriska frågan ”har du varit otrogen?” ställs. Att inte svara är också ett svar.
