De tre värsta – och bästa – åren
Jag blev motarbetad redan från början, och lärde mig för sent att det är de som skriker högst som får de eftertraktade betygen. Studenten kändes mest som en befrielse från tre år i motgång. Det lilla förtroende för skolan som jag hade när jag kom till gymnasiet är borta.
Första året på gymnasiet blev jag väldigt sjuk och spenderade från och till lång tid på sjukhus. Jag hängde med så mycket jag kunde och bad flera gånger desperat om hjälp för att rädda det som jag höll av så mycket – mina betyg. Någon hjälp fanns inte att få, för det som inte syns utanpå, det finns inte. Otaliga gånger har jag blivit anklagad för att ha skolkat trots att jag berättat att jag bara två dagar tidigare legat nedsövd för ytterligare en operation.
Lärarna varken vill eller orkar bry sig om mer än marginalpoäng på ett prov. Det är fel, det vet de om men eftersom att ingen annan bryr sig känner de ingen motivation att göra det heller. Det gör mig fruktansvärt upprörd att det är dessa människor och framförallt denna mentalitet som utgör starten av vår karriär. En slags förebilder som vi ska lära oss av. Är det rätt?
Jag har aldrig krävt att bli behandlad annorlunda, jag har bara krävt att få redovisa mina kunskaper på det sätt som passar mig. Tyvärr är det så att lärarkåren har hört för många undanflykter och snyfthistorier för att de ska få upp ögonen för en ensam elev och anpassa skolan efter individens behov.
Jag ger inte mycket för min skolgång, systemet är anpassat till normen och till klassen – inte den individuella eleven. För mycket lathet är inblandat och framförallt för mycket likgiltighet. Jag är förbannad och jag kommer aldrig att bli tyst.
Jag spyr galla på många av mina lärares attityder men idag har jag lärt mig att hantera det. Jag ser igenom dem och jag tycker fruktansvärt synd om dem. Det gjorde mig starkare för varje dag att gå till skolan och bli motarbetad. För jag vet att när jag till hösten gått på komvux, för att ta igen det jag aldrig fick lov att göra i efterhand när jag var sjuk, kommer jag att uppnå min dröm: att komma in på juristlinjen.
Det är synd om dagens lärare, systemet tröttar ut dem och tyvärr resulterar detta i krossade drömmar och spruckna framtidsplaner för elever som hade kunnat gå ut med fantastiska snitt.