Martin Falkenby: Därför måste dumma frågor ställas till Janne Andersson
Det har beskrivits både som århundradets tv-bråk och en konflikt som skakat Sverige. Ja ni vet vad som hände efter att Sverige slagit Azerbajdzjan med 5-0.
Det blev en match mellan lag Bojan och lag Janne. Vem som vann? Bedöm själv genom att logga in på ditt närmaste sociala mediekonto där debatten gått het alltsedan förbundskapten Janne Andersson lämnade tv-studion i vredesmod.
I mina sociala mediekanaler står lag Janne som segrare. Särskilt mycket argumentation används inte. Det handlar mest om att den där Bojan Djordjic är en jobbig jäkel. Aggressiv i sin framtoning. Arg hela tiden. Som låter känslorna styra när han uttrycker sig. Ungefär som de som tycker till på sociala medier…
Jag har sett hundratals försnack, mellansnack, eftersnack med Bojan och tycker att han tillför något. De gånger jag håller med honom är färre än de gånger jag anser att han har fel. Men frispråkighet och känslor hör fotbollen till även när kulan inte är i luften.
Oavsett vad man tycker om honom så har han rätt att ställa en fråga, eller ett påstående, när förbundskaptenen gästar Viasatstudion. Och Janne Andersson måste kunna hantera det oavsett om det är en journalist eller som i detta fall en expertkommentator han möter.
Att intervjupersoner med vana av att få frågor tappar kontrollen i direktsänd tv är ovanligt. För oss som arbetar på Trelleborgs Allehanda är det närmast vardagsmat. Frågeställningar ifrågasätts, det kan till och med hända att den intervjuade undrar hur det är ställt med intelligensen. Och nej, det är inte alltid särskilt trevligt tonläge.
Jag har också fått erfara detta på en presskonferens efter en allsvensk match. Jag undrade om tränaren ifråga kunde utveckla sitt resonemang om lagets försvarsspel. För att bemötas av ett ifrågasättande om jag verkligen hade lyssnat på tränarens utläggning ett par minuter tidigare. Härskarteknik funkar sällan, åtminstone inte på mig.
”För att det ska stå klart för alla vem vi representerar: vi representerar läsarna.”
Det är som att intervjupersonen inte kan förstå anledningen till att vi frågar. Vi frågar i första hand för att vi vill veta. Det kan vara tuffa frågor som kan uppfattas som obekväma. Ibland måste vi ställa ”dumma” frågor så att intervjupersonen kan lägga ut texten, att berätta mer. Även när en reporter själv vet svaret på frågan så är det intervjupersonen som ska citeras och därmed säga det som båda vet.
Vem, vad, när, var och varför är fem grundläggande frågor i en intervju. Ibland krävs att frågan varför måste ställas flera gånger innan intervjupersonen kan presentera ett tillfredsställande svar.
Varför ställer vi de här frågorna? För att få svar. Varför vill vi ha svar? För att vi har ett uppdrag att förklara. Vem ska vi förklara för?
För att det ska stå klart för alla vem vi representerar: vi representerar läsarna.
