Annons

Carry Persson ber inte om ursäkt

Egentligen skulle han bli popstjärna. Eller violinist. Men när Carry Persson sökte in på operaskolan i Stockholm mest på skoj var han en av de sex som blev antagna. Violinen hamnade i fodralet och har aldrig spelats sedan dess.
Trelleborg • Publicerad 22 juli 2004
BILD: TOMAS NYBERG
BILD: TOMAS NYBERGFoto: 

BILD: TOMAS NYBERG - Vi har varit gifta i femton år och jag har aldrig hört honom spela, säger hans fru Petra Pietschmann. I kväll framträder de båda tillsammans i S:t Nicolai kyrka med organisten Per Frendahl i den fjärde av sina årliga sommarkonserter. Och de som går dit för att höra dem sjunga skall veta en sak. Carry Persson är mycket nervös inför uppträdandet. - Jag har sjungit med stora världsstjärnor som Giorgio Giacomini. Han är helt skakis inför sina uppträdanden. För mig själv blir det blir bara värre för varje gång, säger Carry Persson. Lite svårt att tro på när man träffar honom. När han talar hjälper händerna till i yviga gester och det konstnärliga temperamentet syns tydligt när han plötsligt slänger sig bakåt på rygg för att fundera på en fråga. - Jag har alltid vägrat att vara försynt och aldrig bett om ursäkt för mig själv. Det något osvenska draget har inte alltid varit friktionsfritt under hans uppväxt i Beddingestrand. - När jag var yngre spelade jag Creedence och gick omkring i lång pälsrock. Då var det många som tittade lite extra här i trakterna. Men man kommer undan med mycket när man är sångare eftersom folk tänker "ja ja, han är ju artist", berättar Carry Persson. Musiken har betytt allt för honom. För sexton år sedan förde det honom till sin fru. - Vi träffades då vi sjöng Figaros bröllop tillsammans. Sedan dess har de varit oskiljaktiga. Men att både jobba tillsammans och leva ihop är inget problem för Carry Persson och Petra Pietschmann. - Det är bra för äktenskapet att sjunga opera. Repetitionerna är inte alltid harmoniska men under konserterna är vi i samklang, förklarar Petra Pietschmann. Och nervositeten delar de med varandra. - När en av oss framträder själv så är alltid den andra nervös och spänd på att det skall gå bra, säger Carry Persson. Men att vara sångare till yrket är inte alltid helt enkelt. Det är många som inte kan låta bli att be dem dra en låt även när de är privata. - Oh ja, det händer hela tiden och det accepteras inte om jag inte vill. Det är svårt att hantera men vi är så snälla så det slutar oftast med att vi sjunger i alla fall, säger Carry och skrattar. När Carry och Petra sjunger i S:t Nicolai kyrka i kväll blir det en blandad repertoar. Allt från till "Old man river" till "Barberaren i Sevilla" framförs. Och håll ögonen öppna under "Land du välsignade" för då kan det bli känslosamt. - Här i S:t Nicolai gråter alla när vi sjunger och det är även mycket känslosamt för oss. Det är klart man blir lite extra emotionell när man sjunger "Land du välsignade" men det får inte störa sången, säger Carry Persson. När han nu fyllt 50 och tittar tillbaka på sin karriär ångrar han... massor. - Ja jag säger inte att jag är nöjd som de flesta andra brukar. Fick jag göra om det skulle jag sluta lyssna på vad folk runt om mig säger och så skulle jag försöka träffa fler jättefattiga och jätterika. Fler jättefula eller jättevackra. Det är mer intressant än att söka sig till mittfåran, säger Carry Persson.

Mattias Pehrsson mattias.pehrsson@allehandasyd.se
Så här jobbar Trelleborgs Allehanda med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons