Blandade känslor för teknik
Teknikskit! Så brukar det låta i mitt lilla hörn här på redaktionen. De senaste dagarna har det nog låtit så oftare än vanligt. Vi har nämligen tekniker på besök. Jag tror att de gör något jätteviktigt med vårt datasystem, men jag vet inte säkert för hur många människor som än försöker förklara det för mig så har jag väldigt svårt att förstå. Det går helt enkelt inte in.
För några veckor sedan skrev jag om Teknikspanarna som på uppdrag av svenska arbetsgivare i teknikbranschen åker runt i Sverige och försöker säkra framtiden genom att locka mellanstadieelever att börja drömma om en karriär som ingenjörer. Med sina färgglada skyltar och övningar där det enda som satte stopp var den egna kreativiteten lyckades de nästan lura mig. Sen kom jag på att teknik är svårt och krångligt – i alla all när det inte funkar.
När iphonen började dyka upp i var mans ficka frågade jag alla varför? Varför behöver jag den? Vad ska jag göra med den? Nu vet jag. Jag ska kolla om det går någon bra film på tv ikväll, jag ska ha den i sängen när jag fuskar på korsord och jag kan ta negativ-liknande foton med min nya app.
Nu ställer jag samma fråga om ipaden. Det är inte så att jag vill se mig själv som en bakåtsträvande människa, jag bara känner ett starkt behov att ifrågasätta varför saker som generationer före min har klarat sig utan plötsligt marknadsförs som oumbärliga. Ett tag, sedan faller jag för trycket och så blir de oumbärliga även för mig.
För egentligen gillar jag teknik som gör livet lite lättare att leva. När jag och familjen nu snart flyttar önskar jag mig till exempel en soda streamer och en matberedare. En ny dator behöver jag också. Kanske skulle man kunna önska sig en som aldrig krånglar, eller en med tillhörande tekniker som lovar att aldrig ställa dumma motfrågor som "Har du provat att stänga av den och starta den igen?" när jag ber om hjälp. Nä, det har jag kanske inte, men borde inte datorn vara smart nog att förstå det själv? Det är ju 2000-talet vi lever på!
(Notera gärna att jag skrev de sista raderna i den här krönikan från ett annat skrivbord, eftersom en tekniker tog över min dator. Den ska uppdateras. Jag frågade inte varför.)
