Barnen lär sig tecknens språk
"Är det en båt?" "Eller kan det vara en gås?"
Barnen funderar. De tänker så det knakar. Det blir tyst ett tag. Det dröjer inte länge förrän de kommer på att det är tecknet för smörgås, eftersom den ena handen stryker över den andra handflatan.
– Vi lär oss massa nya ord och det är jättekul! tycker Emelie Green, 13 år.
Hon är en av åtta barn som är med på de träffar som ordnas tre gånger varje termin.
– Tecknen är inte så krångliga att känna igen. Det går fort att lära sig nya, säger Malin Nilsson, 7.
Det är lek och allvar på en och samma gång.
De gör en variant av tävlingen Rita, gissa och spring. Barnen läser ord på lappar, medan de andra i laget ska försöka komma på vilket tecken som de syftar på.
Åtta barn har kommit till Barn- och ungdomshabiliteringen, som drivs i Region Skånes regi. Lokalerna har de högst uppe i huset där social- och skolförvaltningen håller till på Östergatan i Trelleborg.
Barnen memorerar tecknen. Snabbt lär de sig alla möjliga ord och uttryck: sitta, stå och ligga. Alla möjliga vardagsord blir de varse.
Antingen är de syskon, kompisar eller kontaktpersoner för barn med kommunikationssvårigheter. Det kan vara personer med utvecklingsstörning, cp-skada eller Downs syndrom.
– Tecknen förstärker talet och underlättar när de ska kommunicera med sitt syskon eller om deras kompis har kommunikationssvårigheter, säger logopoden Jessika Forsberg.
Tillsammans med specialpedagogen Åsa Rosqvist hjälper hon barnen att försöka hitta vägar till det nya språket. Händernas språk. Men det är inte teckenspråk i vanlig mening:
– Vi använder oss av Takk, som betyder tecken som alternativ och kompletterande kommunikation, berättar Jessika Forsberg.
Det är inte fråga om att lära sig tecken under tvång. Tvärtom växer vokabuläret fram genom lek och samspel. Förutom fortbildning för barn har Barn- och ungdomshabiliteringen ordnat teckenträffar för föräldrar och även mor- och farföräldrar.
Eftersom det är sista syskonträffen för terminen när Trelleborgs Allehanda hälsar på öppnas kiosken.
Barnen jublar, hoppar i luften och gestikulerar.
Emma Rosander, Simon Åkerman och de andra barnen går till ett rum på andra sidan korridoren. Där bjuds de på godis, förutsatt att de gör rätt tecken för respektive godisbit.
I plastmuggar finns lakritsbitar, sötsaker med banansmak och andra godsaker.
Martin Janström är väl medveten om vilken nytta han har av tecknen som han lär sig.
– Det gäller att prata med händerna, så att ens syskon förstår, säger han.
Johan Persson
0410-545 34
johan.persson@allehandasyd.se
