"Barn hör inte hemma i Köpenhamn"

När Catarina Brasch Widunok väntade sitt första barn började hon fundera över vad som egentligen var en bra miljö för barnet att växa upp i. Då bodde hon i en lägenhet på Österbro i Köpenhamn med sin man Thomas Flink Colombo.

– Jag tycker inte att Köpenhamn är en plats där barn hör hemma. Jag vet att det är kontroversiellt att säga så, men det står jag för. När man ser en trettonåring hala upp mobiltelefoner ur fickan och sälja dem öppet på gatan börjar man tänka.

Hon och maken funderade över hur långt från jobben i Köpenhamn de kunde tänka sig att flytta och hur mycket de kunde spendera.

Norr om Köpenhamn hade de fått ett 80 kvadratmeter stort hus med 300 kvadratmeter tomt för två miljoner danska kronor. Söderut hade de fått betala runt en miljon för ett betydligt större hus, men då hade pendlingstiden för att ta sig in till Köpenhamn på motorvägen blivit runt två timmar enkel väg. Det slutade med ett renoveringobjekt för en halv miljon i Fru Alstad. Just nu måste det totalrenoveras efter att familjen upptäckt mögel i huset. Därför har de tillfälligt flyttat tillbaka till Köpenhamn. Men sonen Marcus, 3 år, går i förskolan i Västra Alstad sedan i februari. Catarina är nöjd, men noterar flera skillnader mot den förskola sonen gick på i Köpenhamn.

– Man lade mer vikt vid barnens mat där. De hade en egen kokerska och det var stor tonvikt vid ekologisk, nyttig mat 100-procentigt sockerfri. Här kommer maten färdigtransporterad från gymnasiet. Och så använder svenska barn ketchup på allt. Varför det?

Däremot är hon väldigt nöjd med pedagogiken.

– I Köpenhamn upplevde jag det som att barnen inte fick vara ute så mycket som de behöver. Personalen ville hellre sitta inne.

Sonen Marcus har redan visat tecken på tvåspråkighet.

– Jag har märkt att han slår om och talar svenska på dagis, medan han pratar danska med oss därhemma. Det tycker jag bara är bra, i framtiden tror jag den här regionen behöver fler som kan både svenska och danska.

Sedan fem månader har familjen fått tillökning i form av lilla Isabella. Catarina kan tänka sig att låta båda barnen gå i svensk skola.

– Jag har hört att skolsystemet ska vara bra här, så varför inte? I Danmark hade jag nog ändå valt en internationell skola.

Att bo i Sverige och ha barnen i svensk barnomsorg medför flera ekonomiska fördelar. Här kostar en barnomsorgsplats runt tusenlappen medan man i Danmark får betala tre gånger så mycket i månaden per barn.

– Men en skillnad är att man då kan lämna barnen hela dagen på dagis, oavsett om föräldrarna jobbar, har semester eller är föräldralediga. Det går inte i Sverige.

Flera danska familjer som har bott i Skåne men valt att återvända till Danmark har angett att de saknat att ha ett nätverk av familj och vänner. Catarina känner igen sig i det.

– Visst har man funderat ibland på att man jobbar och har sina barn i förskola i två helt skilda länder.

– Särskilt med den senaste tidens terrorhot mot Köpenhamn och bron. Samtidigt är det ju inte säkrare att ha dem i Köpenhamn.

Tryggt för barnen är det på landet utanför Alstad, men samtidigt lite isolerat om man kommer från Köpenhamn.

– När vi bodde där gick man eller cyklade överallt. Här är det bilen som gäller, så det är inte konstigt att man lägger på sig några kilon.

Än så länge är det danska vänner som gäller, både de som bor i närheten och de som följer med över för att hälsa på.

– Svenskar är väl precis som vi danskar lite blyga.

Och inte bara blyga. Catarina har även mött en del negativa reaktioner på att hon är dansk.

– Jag vet att det finns folk som tycker att vi bara kommer hit och pressar upp huspriserna, köper billiga bilar och inte betalar någon skatt. Jag har själv fått sådana gliringar. Det är tråkigt, så är det långtifrån för alla. Vi har ingen glassig bil och bor i ett renoveringsobjekt. Skatten bestämmer vi inte över. Lite grann vet jag nu hur hederliga invandrare känner sig i Danmark som blir beskyllda för att vara kriminella.

Louise Voll Ercolino

0410-545 41

louise.voll.ercolino@allehandasyd.se