Bana för kalk, tegel, sill och socker

Den första koncessionen gällde en bana mellan Anderslöv och Börringe som öppnades 1884. De första tågen var bara en ångvagn med plats för första- och tredjeklasspassagerare och resgods.

I början tog det 32 minuter från Börringe till Anderslöv men redan efter ett halvår hade restiden minskat till 22 minuter.

Hastighetsbegränsningen var 25 kilometer i timmen i dagsljus och 20 kilometer i timmen i mörker.

Redan året efter började diskussionerna om att förlänga banan söderut så långt det gick, alltså till Östra Torp.

De första ångvagnarna började trafikera hela sträckan på Börringe-Östra Torp Järnväg, BÖJ, den 1 oktober 1887. Samtidigt började övergången till vanlig järnväg med separata lok som drog vagnarna.

Det var inte så många som reste med banan men efterhand ökade godstrafiken, särskilt sedan sockerbruket i Jordberga startades 1891 och kalktillverkningen i Östra Torp kom igång på allvar ungefär samtidigt.

Den 1 juli 1941 tog SJ över driften av Börringe-Östra Torp Järnväg och från 1953 trafikerades banan med rälsbussar. Men en felaktig riktning på banan och att allt fler transporter, både personer och gods, gick via landsväg minskade behovet av linjen.

1957 lades persontrafiken ner samtidigt som godstrafiken söder om Klagstorp upphörde. Två år senare lades godstrafiken Börringe-Anderslöv ner och ytterligare ett år senare godstrafiken mellan Anderslöv och Jordberga.

Kvar fanns bara sträckan Klagstorp-Jordberga med två kunder, sockerbruket i Jordberga och spannmålslagret i Klagstorp. Den 1 september 1974 körde det sista tåget sträckan.