Bakom kulisserna hos ung revy
En timme innan premiären slipas dansstegen en gång till. Sångerna övas igen och sketcherna trimmas. 24 ungdomar i åldrarna åtta till tolv år ska samsas om scenen i 13 olika revynummer. Det är mycket som ska klaffa. - Vi har bara hållit på med detta sedan februari men vi har ändå klarat det på så kort tid, säger Diana Larsson som varit med i barngruppen i tre år. I minirevyn spelar hon flera roller, ett par av dem precis efter varandra så att det nästan är svårt att hinna med. - Det går så snabbt, säger Diana Larsson. - Jag skyndar på henne, säger Alexandra Städhammar som har fått äran att spela mamma till en tonårsdotter i en av sketcherna. Bakom scenen hjälper scenarbetarna Sanna Stafström och Alexander Hylkén till så att allt flyter. - Vi plockar fram grejer, håller reda på ungarna och plockar undan, säger Sanna Stafström. Skådespelarna ska in på scenen från rätt ställe vid rätt tidpunkt och med rätt saker med sig. För de två scenarbetarna gäller det att hålla koll på allt och alla men samtidigt behålla lugnet. - Vissa nummer är det rätt mycket att göra men med andra är det lugnt, säger Sanna Stafström. - Det är inte så farligt. Bara man organiserar upp det, säger Alexander Hylkén. På scenen repeteras reklaminslag på löpande band. En viss osäkerhet smyger sig in. Sången blir svagare, dansstegen hamnar lite i otakt och rundgången tjuter i högtalarna. Men skådespelarna kämpar på och Ulrika Christmar Stafström som tillsammans med Magnus Christmar leder ensemblen, stöttar och uppmuntrar. Och det kan behövas. - Det är lite nervöst, man har fjärilar i magen, säger Lina Olsson. Ljud och ljus riggades under fredagen och då genomförde ensemblen även ett genrep. Varje skådespelare har försetts med en liten mikrofon, en mygga, som monterats på kinden. Under ett av numren hörs en katt jama flera gånger och någon undrar var katten är någonstans. Det visar sig att det är en leksakskatt som en av skådespelarna på scenen har med sig och som jamar in i mikrofonen. - Ta i ordentligt när ni sjunger! Nu måste vi hinna ta finalen också, säger Ulrika Christmar Stafström. Utanför börjar publiken köa. Mammor, pappor, syskon, mormor, morfar, farmor, farfar, mostrar och fastrar väntar på att släppas in på Rosenhagen. Många har buketter med färgglada blommor med sig. Skådespelarna samlas i kulisserna och förbereder nästa nummer. En mobiltelefon ringer och sedan är det dags för sista repetitionen. - Kan vi ta finalen nu så får vi släppa in publiken sedan, säger Magnus Christmar.. Finalen körs igenom och nu finns ingen återvändo. Nu är det dags för premiär. Publiken släpps in och fyller snabbt de främre raderna. Omkring 100 personer bänkar sig, tar fram kameror och riggar upp videokameror samtidigt som ensemblen värmer upp med Raketen bakom scenen. Sedan smyger de in och intar sina platser bakom kulisserna. Ljuset tänds, musiken startar och föreställningen börjar. Och plötsligt är osäkerheten och nervositeten borta. Sångerna hörs bättre än tidigare och dansstegen sitter som de ska. Applåderna ekar i lokalen.
