Äventyret hägrade i Skegrie

Det är bara bilen som visar att invånarna i det lilla tegelhuset i utkanten av Skegrie by ursprungligen kommer från ett annat land. Den har nämligen fortfarande franska nummerplåtar.

Vanessa, Frank och lille Thomas Chassagnon, nu 2,5 år, blev skegriebor i september 2005.

Varför just Sverige och Skegrie?

– Alla frågar det och vi vet inte riktigt vad vi ska svara, säger Vanessa och skrattar.

Men en av anledningarna var att Frank hade en studiekamrat på universitetet i Toulouse som kom från Uppsala.

– Det lät så fint när hon berättade om Sverige så vi fick lust att flytta hit, säger Vanessa.

Sagt och gjort. Familjen magasinerade sina möbler i Toulouse och åkte en vecka till Malmö för att se om de kunde hitta någonstans att bo.

– Men lägenheten i ett stort hyreshus som MKB visade oss var precis motsatsen till den lilla röda stugan som vi hade drömt om, säger Vanessa.

Sista dagen tog de därför bussen ut på landet och hoppade av i Vellinge. Där gick de in på en mäklarbyrå och frågade om det fanns något hus att hyra i trakten.

– Som tur var så kände mannen på mäklarbyrån en annan man som skulle hyra ut det här huset i Skegrie och det lustiga var att den mannen också var från Frankrike, berättar Vanessa.

Det blev ingen röd stuga, men väl ett litet gult tegelhus. Nu har familjen tagit hit sina möbler från Frankrike och när tillfälle ges, vill de gärna köpa ett hus inne i byn. I början var tillvaron som nyinflyttade skegriebor som ett äventyr.

– Det blir vad man gör det till, vi ville prova allt som var annorlunda, att åka och handla var roligt, speciellt när vi provade att köpa den här fisken i sås som finns i glas eller osten i tub, berättar Vanessa och ser ut som om hon nog inte kommer att äta sill eller mjukost igen.

Lille Thomas går på dagis i Skegrie när mamma Vanessa läser svenska på SFI i Trelleborg.

– Barnomsorgen i Sverige är mycket bättre. I Frankrike börjar barnen skolan när de är två år och de måste vara blöjfria vid den åldern, det är väldigt stressande för både föräldrar och barn. Här är stämningen mycket vänligare och fröknarna kramas, det är bra, säger Vanessa.

Thomas kommer att lära sig svenska snabbt, tror Vanessa. Värre är det för henne själv och Frank.

– Grammatiken är lätt, men uttalet är mycket svårt, säger Vanessa och skakar på huvudet.

I Toulouse jobbade Vanessa hos en juvelerare som expedit. I framtiden hoppas Vanessa att kunna få ett liknande jobb i Trelleborg.

Frank jobbar hemifrån som pr-konsult och har bara franska klienter.

– Så det blir svårt för mig att lära mig svenska, säger Frank. Även om familjen i Frankrike är långt borta geografiskt, tycker inte Vanessa att det känns så.

– Vi pratar i telefon ett par gånger i veckan och åker dit två till tre gånger om året.

Familjen har också fått nya vänner i Skegrie.

– De har varit fantastiska och hjälpt oss med alla papper i början när vi inte förstod någonting, berättar Vanessa.

Nu väntar den entusiastiska trion på snö. Första vintern i Skegrie låg snön tjock över slätten.

– Det var fantastiskt att kunna åka pulka med Thomas, säger Frank och pekar på kullarna tvärs över åkern vid huset.

Det är tydligt att Frank och Vanessa är glada att sonen får uppleva friheten på landet.

– det var också här i Skegrie som han tog sina första steg, berättar Vanessa nöjt.

Åsa Meierkord