Alva Nilsson, 99 - en krutgumma
En hög ålder till trots. Alva Nilsson ser kärnfrisk ut där hon sitter i sin fåtölj i det lilla rummet på Månstorpshemmet. Lite värk har hon i ryggen och svårt att se, men annars hänger hon med.
Födelsedagen firas med kaffe och bakverk.
Dottern Aino Bengtsson, pensionerad kantor, som ibland kommer och spelar piano för de boende på hemmet, organiserar kalaset.
Fest med familjen, barn, barnbarn och barnbarnsbarn blir det först på lördag.
- Jag tycker mycket om tårta. Gärna hembakad, säger Alva
När TA:s fotograf ska ta en bild av henne får han följande kommentar:
- Jag fastnar ändå inte på kortet, skämtar hon. Alva Nilsson blickar tillbaka på ett långt och innehållsrikt liv. Uppvuxen är hon i Södra Åby men flyttade därifrån när hon träffade sin blivande man, Bror Sigvard Nilsson.
Alva var förtjust i att räkna och föra kassabok. Det hjälpte hon framför allt sin man med. Bror Sigvard Nilsson var Månstorps förste och siste kommunkamrer. Han avled 1979.
- Mitt första jobb var i en speceriaffär i Haglösa. Sedan har jag varit "himmavid"och hjälpt min man. Att räkna tyckte jag om. Laga mat fick man ju göra, även om det inte var det roligast. Gröt på mornarna, middag vid 12 och sedan kaffe. Allt skulle stå framme vid särskilda klockslag, berättar Alva.
Särskilt minns hon hur tveksam bankpersonalen blev när hon och maken, som då var i 20-årsåldern skulle ta ett lån till sitt första hus, gården Ängsåkra mellan Vellinge och Jordholmen. Lånet togs i början av 1930-talet.
- Kamrern tittade på oss och sade: "Glyttar. Ni är ju inte vuxna ännu". Lånet fick vi ta till slut!
