Åkarna har en försiktig tro på framtiden
TRELLEBORG. Efter år av blomstrande verksamhet blev det tvärnit för Trelleborgs åkerier förra hösten. Först nu andas åkerierna en försiktig tro på framtiden. Men ingen vågar ropa hej riktigt än.
Innan finanskrisen slog till för snart ett år sedan var flera av Trelleborgs ledande åkerifirmor större än någonsin. Såväl Palms som Kvists, NO Nilsson och Kent Hansson Transport AB hade en uppdragslista och en personalstyrka som saknade motstycke i deras historia. Det senaste året har de tre förstnämnda brottats med vikande efterfrågan som lett till att bilar blivit stående. Personal har gått sysslolösa och i några fall blivit av med jobben. För Kent Hansson gick det ännu värre, i mars gick hans företag i konkurs och 17 personer miste jobben. Även ett par mindre åkerier tvingades kasta in handduken.
Nu kan det vara på väg åt rätt håll igen. Åkerierna som Trelleborgs Allehanda talat med ser ljusare tider framöver.
– Sysselsättningen har ökat. I förhållande till hur det var i januari och februari så har det ändrats till det positiva. Jag vet inte riktigt vad det är som gjort att det gått upp nu, men det märks tydligt att det hänt saker, säger Thorsten Nilsson på Åkeri AB NO Nilsson med 32 anställda.
Palms Åkeri har 45 personer anställda, 40 av dem är förare. VD Roland Palm tycker också att det ser bättre ut nu än för ett par månader sedan. Även om volymerna inte är lika stora, har återhämtningen börjat märkas.
– Vi har kört mycket till vår granne, Betong och Smide. Och jag tycker också att det generellt har ökat på styckegods, säger Roland Palm.
Mikael Kvist, ägare till Kvists Åkeri, är lite mer tveksam och uttrycker oro över att lokala företag skär ner eller slår igen, något som får direkta effekter på hans åkeriverksamhet.
– Trelleborg börjar bli dött snart, det känns som att det är mer dämpat här jämfört med Ystad eller Skurup till exempel där det verkar vara ett annat go, säger Mikael Kvist.
Åkeriet har funnits sedan 1920-talet och har 26 anställda. Åkeriet sköter distributionen för Schenker längs hela sydkusten, söder om Vellinge och Svedala. 2004 fick man klart med ett nytt distrikt av Schenker och ökade verksamheten med ett antal bilar. Sedan dess har det pekat uppåt. Fram till för ett år sedan.
– Vi har tappat med 20 procent under krisen. Det mesta skedde under senhöst och tidig vinter. Vi drog ner ett par enheter redan till jul, och tre personer i Malmö och en i Trelleborg fick gå, säger Mikael Kvist.
Han ser inga omedelbara tecken på att det blir bättre. I september kan man se tydligare tecken åt vilket håll det är på väg, menar han. Det största hotet mot att efterfrågan kommer igång igen tror Mikael Kvist är människors rädsla för att konsumera. Något han tror beror mycket på den negativa rapporteringen i media.
– Läser man om hur illa det är hela tiden så är det inte konstigt att man tvekar att investera. Så resonerar man ju som privatperson också.
På Palms Åkeri har VD Roland Palm samma farhågor. Folks oro påverkar köplusten. Men han ser även ett annat hot på horisonten. Konkurrensen från utländska aktörer är hård.
– Det finns stora svenska åkerier som bara kör med utländsk arbetskraft och inte betalar samma löner och avgifter som vi. Någon borde göra någonting åt det, marknaden är inte på lika villkor, säger Roland Palm som menar att hans åkeri måste konkurrera med andra saker.
– Vissa vill betala extra för servicen. Att vi kommer på rätt tid, rätt dag och med rätt grejer. Och att de kan prata med min chaufför.
Palms Åkeri, som mestadels kör inrikes fjärrtrafik, har genom krisen lyckats behålla sina anställda, men inhoppande extraförare har inte fått så många jobb den sista tiden. Roland Palm tror att tiderna är på väg uppåt nu.
– De första fyra månaderna i år var rätt så dystra, men maj och juni har varit bättre. Vi hoppas att det fortsätter så, att det blir bättre snurr efter sommaren när väl byggbranschen och bilindustrin sätter fart.
Thorsten Nilsson klarade också krisen utan att behöva säga upp någon. Han har känslan att bättre tider är precis runt hörnet.
– Det känns som att vi närmar oss hur det var för något år sedan, även om det är lång väg kvar.
Kommer uppgången att bestå?
– Man slits ju mellan hopp och förtvivlan, men jag inbillar mig nog det. Experterna säger att botten inte riktigt är nådd än, men det märks på transporterna att det hänt en hel del. Vi märker konjunktursvängningar tidigt, på gott och ont.
