80 år sen Svenskbyborna kom tillbaka

Mattias Henriksson Utas har i ett medborgarförslag framfört tanken på ett minnesmärke över ankomsten 1929. Kommunstyrelsen menar dock att det i stället vore bättre med en utställning under året, i samband med 100-årsfirandet av Kungslinjen.

- Jag kan tänka mig att försöka ordna en utställning här med hjälp av föreningen Svenskbyborna på Gotland. Det är också möjligt att föreningens kör kan komma hit och sjunga, säger han.

Mattias Henriksson Utas är helt och hållet ättling till Svenskbyborna. Både hans mormor, morfar, farmor och farfar kom från Gammelsvenskby som orten kallas.

Svenskbyborna bodde först på Dagö utanför Estlands kust, men efter att Sveriges stormaktstid var slut flyttade de bort från ön.

- Exakt varför de flyttade råder det delade meningar om, men efter vad jag har hört så hade de vissa privilegier som svenskar jämfört med sina estländska grannar, säger Mattias Henriksson Utas. De privilegierna höll de på att mista och därför nappade de på erbjudandet om ny bra odlingsmark i södra Ukraina, som Ryssland just erövrat från Osmanska riket.

Men allt blev inte som utlovat. Under marschen från Dagö till Ukraina dog de flesta. Bara 300 av cirka 1 200 som startade kom fram.

- "Nå bleve ve rett narrader" berättar de gamle att de som överlevt sade när de kom fram, säger Mattias Henriksson Utas, "nu blev vi ordentligt lurade".

För av de färdigbyggda byhusen som den ryska kejsarinnan Katarina II hade utlovat på den nya hemorten syntes inga spår.

I stället fick de själva gräva ut hålor i jorden att bo i den första tiden.

Och "narrader" verkar svenskbyborna hade blivit fler gånger under sin historia

På 1920-talet började allt fler diskutera att flytta till det forna hemlandet. Även i Sverige drevs en kampanj för att svenskbyborna skulle få emigrera, av bland annat prins Carl, Röda Korsets ordförande, och ärkebiskop Nathan Söderblom. Efter lång tids underhandlingar fick de cirka 900 svenskbyborna tillstånd att utvandra till Sverige 1929.

Men återigen blev inte allt som sagts uppfyllt. I Sverige hade de utlovats att få bo i en egen by, men när de anlände var det kris och arbetslöshet i Sverige och någon egen by fanns inte. En del av familjerna fick hjälp att köpa in gårdar och de flesta hamnade på Gotland, där det fanns många små gårdar till salu.

En del av de nyanlända trivdes dock inte. Sovjetisk propaganda som utlovade ett gott liv för dem som återvände samt hemlängtan fick cirka 240 av dem att resa tillbaka till Ukraina. Men av det goda livet syntes intet. I stället fick de genomlida Stalins utrensningar och deportationer samt andra världskrigets fasor.

- Hela min mormors släkt återvände utom just hon själv som gift sig och stannade i Sverige.

En del flyttade också vidare till Kanada. Liksom de flesta hamnade även Mattias Henriksson Utas föräldrar på Gotland där han själv vuxit upp.

- När jag besökte Gammelsvenskby i Ukraina på 90-talet levde fortfarande två av min mormors systrar, berättar han.

Under hela tiden har svenskbyborna bevarat sin gamla svenska dialekt även om det i dag är få som talar den i byn i Ukraina.

- Jag tycker det är viktigt att vårda minnet av detta, säger Mattias Henriksson Utas.

För det har inte alltid varit självklart för svenskbyborna att vara stolta över sitt ursprung.

- Under det kalla kriget på 50-talet var det många som menade att svenskbyborna var ryssar och kommunister och för att inte sticka ut så tog släkten bort namnet Utas och hette bara Henriksson. Men jag har tagit tillbaka namnet Utas.

Att Mattias hamnat i Trelleborg har sin bakgrund i frun Anna, som är född i Skåne. Paret träffades när de båda läste på högskolan i Visby. Mattias arbetar på tullen och när han fick nytt jobb i Malmö flyttade paret till Trelleborg.

- Vi stortrivs här, säger de. Nära till Malmö, Köpenhamn och allt och ändå en mysig småstad.

Fotnot:Mer information om Svenskbyborna finns på föreningens hemsida på internet http://www.svenskbyborna.com/.