Tom Prahl: "De spelade väldigt förutsägbart"
TRELLEBORG. Inför en tränarkonferens i november förra året tog Tom Prahl fram matchvideon. För första gången sedan det hände såg han den klassiska matchen mot Blackburn på Vångavallen.
– Det som slår en är att det är en riktigt, riktigt bra match. Det är inte så att vi står och tjongar, utan vi spelar alltså bra. Det är en jämn match, säger han.
Blackburn Rovers hade inlett Premier League med fem vinster och två oavgjorda. Kenny Daglish var manager och det stjärnspäckade laget med Alan Shearer, Chris Sutton, Jason Wilcox, Colin Hendry och Stuart Ripley med flera vann sedermera Premier League samma säsong.
Men mot Trelleborgs FF i Uefa-cupen räckte de inte till.
Bakom sensationen låg ett TFF som förberett sig väl, som läst in sig på motståndet och som skaffat sig internationell erfarenhet.
– Det fanns en känsla i svensk klubbfotboll då att man skulle satsa på Europacupspelet, och vi satsade verkligen på det här. Och vi trodde på det, någonstans trodde vi på det. Vi hade en bra mix med många vinnarskallar och fysiska spelare som du måste ha i internationell fotboll, säger Tom Prahl.
Året innan hade TFF spelat i Intertotocupen och bland annat besegrat schweiziska Grasshoppers och rumänska Rapid Bukarest.
Laget hade också varit i Förenade Arabemiraten och mött deras landslag i två träningsmatcher.
Inför drabbningarna med Blackburn Rovers var motståndet väl kartlagt.
– Vi hade skickat över Stefan Rask (nuvarande ordförande i Vellinge IF, red. anm) som kom hem med två videor. Vi tittade på dem och kom fram till att det viktigaste var att få stopp på deras kanter med Jason Wilcox och Stuart Ripley.
– De spelade väldigt förutsägbart som engelska lag gjorde på den tiden, med mycket långa uppspel och mycket inläggsspel.
Prahls taktik var att spela med ett lågt försvarsspel där ytterbackarna Jonas Brorsson och Niklas Mattsson fick huvudrollen i att stoppa Blackburns framfart på kanterna.
– De hade mycket boll, men det hände inte så jäkla mycket. I mittförsvaret hade vi Christian Karlsson som manövrerade både Chris Sutton och Alan Shearer i huvudspelet. I matchen i Blackburn gör Christian sitt livs match, berättar Tom Prahl.
TFF kompletterade en solid defensiv med offensiv effektivitet.
Matchen på Vångavallen var Joachim Karlssons stora kväll. Tvåmålsskyttens succé var en skön islossning för norrlänningen.
– Han hade alltså gjort två mål på 28 matcher och jag var på väg att tröttna på honom. Han var duktig i spelet men gjorde inga mål. Så fick han den här urladdningen, det förlät ju väldigt mycket.
Vad sa Kenny Daglish när ni slagit ut dem?
– Han sa ingenting. Vi växlade inte ett ord under de här två matcherna. Han sket i Tom Prahl från Onslunda, men det var roligt att slå honom.
Vad betydde framgången för din karriär?
– Det betydde väl en del. Jag var uppe i Tromsö och förhandla efter 1995 när vi hade bestämt att jag skulle sluta här. Hade min fru fått bestämma hade vi kanske hamnat där, hon är lite mer äventyrslysten. Men Halmstad låg närmare och HBK var bra då. Uefacup-framgången betydde säkert en del att jag fick den möjligheten.
Drömde du om en karriär i utlandet?
– Nej, det gjorde jag inte, det kan jag inte påstå att jag gjorde. Jag är idrottslärare från början och fotboll var något man gjorde på sin fritid. Därför tänkte man inte i de här banorna egentligen. Det är klart att någonstans föresvävade det en, men ska du utomlands ska du ha agent, du måste ha kontakter. Jag odlade aldrig de kontakterna, på gott eller ont. Det är liksom ingenting att gräma sig över nu, jag har haft det väldigt bra och roligt på alla sätt och vis.
Skulle TFF kunna slå ut Blackburn igen?
– Blackburn skulle vi nog ha en möjlighet att slå, men Blackburn i dag vinner ju inte ligan. Jag tror inte vi slår ut United eller Chelsea, men Blackburn skulle vi nog kunna spela jämnt mot om vi hade en bra dag och alla våra sjuka och skadade spelare kunde vara med.
