Strul direkt för Uriah Heep
De har för första gången på tio år en ny studioplatta i bagaget, och de tänker få publiken att älska den. Sångaren Bernie Shaw nästan flyger ut på scen för att ta de första tonerna. Nu jävl...
Strul. Direkt. Trevor Bolders bas pendlar mellan att låta ingenting och att fläckvis knastra på tokhög volym. Shaw kommer av sig och signalerar ilsket att det måste fixas. När ljudteknikerna börjar pilla med basen går det troll i Shaws mikrofon. Hans ljud försvinner, och undergången är nära.
När bandet går över i en svag Overload, också ny, är självförtroendet som bortblåst. I stället för en flygande start får bandet jobba hårt för att flörta med en avvaktande publik. Och då blir Heeps kaxiga satsning att fylla setlistan med både en och sju låtar från nya skivan plötsligt en rejäl felsatsning.
Nåja, det tar sig efterhand. Klassiska mästerverk som July morning, Gypsy och en skenande snabb version av Look at yourself får publiken att vråla efter mer. Den mäktiga What kind of god från nya skivan gifter sig fint med det äldre materialet, och när bandet avslutar med en mäktig version av Lady in black får de betalt för sitt slit. För allsången ekar över hela Norje.