Det ultimata attributet

Den riktiga klassikern, och då räknar jag in alla festivaler är Motörheads Englandströja. Snygg som fan och aldrig fel, men egentligen urbota trist, nästan som en del i en festivaluniform och totalt intetsägande. Den förekommer nu för tiden även som sparkdräkt för bebisar. Men alla nöjer sig inte med Englandströjan. En del kör stilen: "ju ovanligare desto bättre och coolare". En lite gråsliten t-tröja med en skev bild på ett obskyrt band som man såg i gamla Östberlin 1997 på en klubb är det som gäller.

Andra, som många på Sweden Rock Festival, nöjer sig med att identifiera sig med andra. Det absolut enklaste sättet är att bära festivalens egen tröja (och årets upplaga är riktigt snygg, lite Aerosmith-inspirerad. Annars funkar en galen Eddie på en Iron Maiden-tröja eller AC/DC:s kanon från "For those about the rock" hur bra som helst. Den allra enklaste identifikationströjan av dem alla är den med texten, "Jag gillar hårdrock".

Personligen har jag fått lite problem med mina tröjor, och det gäller speciellt de som är köpta i mitten av 1980-talet. Tröjorna har tendens att krympa. Mötley Crüe-tröjan från världsturnén 85/86 satt luftigt och fint en gång i tiden. Nu är den plötsligt sjukligt tajt. Det är väl bara att inse att materialet inte var det bästa på 80-talet eller så har tröjorna blivit tvättade för varmt.