Vartannat skånskt spaningsmord olöst

Den nya satsningen har sjösatts som ett direkt svar på polismissarna i Falun efter mordet på Pernilla Hellgren 2000. Innan Anders Eklund mördade igen – Engla Höglund – fick polisen tips om den redan då dömde sexförbrytaren.

Riktigt hur bra – eller dålig – polisen egentligen är på att lösa spaningsmord vet ingen.

Men Sydsvenskan har kartlagt samliga 75 mordfall i Skåne sedan 2004. Av dem kan 45 kategoriseras som spaningsmord – fall där det inte genast är uppenbart vem som är mördaren.

21 är olösta.

– Man borde kunna göra det bättre, säger Börje Sjöholm, operativ chef vid länskriminalen i Skåne. Men jag vet inte vad man ligger på i riksgenomsnittet. Det är små tal, och en handfull ärenden får stor inverkan på statistiken. Men cirka 50 procent, det är kanske inte alldeles dåligt. Det är väl hyfsat.

Polisen gör ingen systematisk uppföljning av mordfall.

– Vi har ibland utvärderingar i det enskilda fallet. Men vi hinner inte alltid tyvärr. Det är ju ofta så att innan vi har hunnit lösa det första så har de skjutit nästa, säger Börje Sjöholm.

Varför räknar ni inte olösta fall?

– Det kan man fråga sig. Vi har inte bedömt det relevant. Vad säger statistiken oss?

Kanske om ni gör ett bra jobb eller inte?

– Jag tror inte bara att man kan räkna det i procent. Man kan göra ett bra jobb utan att lyckas. Och ibland har man en jävla tur men har inte gjort ett bra jobb i alla fall.

Sjöholm, som själv är en av de mordutredare som ska skickas till polishus runt om i landet, anser att Skånepolisen har arbetat bra även i de mordfall som inte är lösta.

– I alla fall de senaste tio åren som jag har arbetat med det här så har vi inte avslutat något spaningsmord utan att vi har bearbetat allting.

Enligt Anders Wretling, chef för rikskriminalpolisens spanings- och utredningssektion, ska den nyinrättade gruppen bidra med sin erfarenhet när mordfall kört fast.

– Man tittar på om det finns rätt kompetens för att klara utredningen, hur ser personalförsörjningen ut, finns det någon långsiktig strategi – hur hanterar man det tillgängliga utredningsmaterialet.

Efter granskningen ska gruppen påpeka misstag i utredningen. Och komma med rekommendationer – till exempel tillsätta fler utredare, ta hjälp av riksmordkommissionen eller gärningsmannaprofilgruppen.