Tusenlappar mellan billigaste och dyraste elen
– De har skinnat kunderna alldeles för länge, säger Villaägarnas regionchef Stefan Stjernedal.
Trelleborgarna kommer billigast enligt undersökningenundan med 3599 kronor i månaden. Lunds Energi Elnät AB:s kunder betalar 6450. Dyrast är jätten Eon med 7780 kronor om året.
– Elbolagen måste svara på frågan varför prisskillnaderna är så stora, säger Stefan Stjernedal.
Elnäten är en monopolmarknad. Missnöjda kunder kan inte byta leverantör. Villaägarna anser det vara oroväckande att elnätspriserna steg med 6,5 procent under fjoråret vilket är 3,1 procent högre än konsumentprisindex.
– Myndigheterna måste ha bättre kontroll så att kunderna vet vilka prishöjningar som är berättigade, menar Stefan Stjernedal.
Från 2012 ska priserna bestämmas utifrån tre kriterier: hur mycket pengar som investerats, vad nätet kostar, och vilken kvalitét kunderna får. Troligtvis blir det då lättare för tillsynsmyndigheten Energimarknadsinspektionen att övervaka prissättningen.
Men under perioden 2008-2011 sköter myndigheten kontrollerna enbart genom att läsa elbolagens årsredovisningar eftersom den gamla övervakningsmodellen skrotades. Myndigheten kan också fråga ut elbolagen ifall det sker stora prisökningar. Det är otillräckligt, anser Villaägarnas riksförbund.
I början av hösten satte organisationen i gång kampanjen Kraftsamla, med bland annat kravet på att bolagen själva ska betala elskatten som drar årligen 40 miljarder kronor till statskassan.
– Under det globala krisåret gjorde Vattenfall en vinst på 30 miljarder kronor. De har råd att betala elskatten. På så sätt får staten in pengar och kunderna billigare el, säger Stjernedal.
Han är medveten om att kampen mot jättarna Eon, Fortum och Vattenfall inte blir lätt.
– Ingen trodde heller på oss vad gäller fastighetsskatten. Men nu har vi vunnit en delseger, säger Stefan Stjernedal.
Fotnot: Konsumentprisindex (KPI) är det mest använda måttet för prisutveckling och används för att visa hur konsumentpriserna i genomsnitt utvecklar sig för hela den privata inhemska konsumtionen, de priser konsumenterna faktiskt betalar.
Källa: SCB