Slutbråkat om platserna i kyrkan
I dag slår man sig ju ned var man vill när man deltar i en vanlig gudstjänst.
– Så var det verkligen inte förr, berättar kyrkohistoriker och teologie doktor Viktor Aldrin vid Göteborgs universitet.
För det första var kvinnorna ofta samlade på den ena sidan och männen på den andra. Därutöver fanns flera mer eller mindre uttalade regler att följa.
– Man kunde bråka oerhört om vem som skulle sitta var.
De som ansåg sig lite finare ville nämligen sitta längre fram i kyrkan än övriga besökare.
– Satte man sig ”fel” uppfattades det som att man ville positionera sig. Man tyckte sig vara förmer än andra.
Krångligheterna med sittandet i kyrkan tog slut någon gång vid förra sekelskiftet.
Om gudstjänsterna drog ut på tiden var det inte ovanligt att folk nickade till i bänkarna. Då ryckte den så kallade kyrkstöten in och stötte till den sovande med en käpp, och så var det slut på den tuppluren.
– I dag ser prästen till att hålla i gång kyrkobesökarna genom att de då och då ska stå upp och sjunga psalmer eller sånger, säger Viktor Aldrin.