Klamydia behåller greppet om Sverige
Antalet klamydiafall i Sverige fortsätter ligga på en hög nivå. Förra året smittades 37 691 personer, visar ny statistik från Smittskyddsinstitutet (SMI). Det är en ökning med 1,1 procent jämfört med 2011.
Sedan 2009 kan man se att en tidigare ökande trend har avtagit, och att kurvan har planat ut.
Det är fortfarande hos unga, i gruppen mellan 15 och 29 år, som smittan är vanligast. De står för 90 procent av fallen.
– Det är lätt att överföra smittan när man har flera olika partners, och det är den gruppen som har mest aktivt sexuellt liv. Dessutom vet vi från studier att kondomanvändningen är låg, säger Inga Velicko, epidemiolog på SMI.
Antalet testade ökar för varje år, vilket bidrar till att fallen ökar. Samtidigt vet man på SMI att mörkertalet är stort – många kan vara smittade utan att veta om det eftersom infektionen ofta är symptomfri.
– Hur stort kan vi inte säga, men vi vet att det är fler än 37 000 klamydiafall. Obehandlade infektioner kan i värsta fall leda till sterilitet. Därför är det bra att testa sig ofta om man tagit risker.
Infektionen ger oftast inte några symptom, men om den inte behandlas eller om man får upprepade infektioner kan det leda till utomkvedshavandeskap och sterilitet på grund av äggledarinfektion hos kvinnor och bitestikelinflammation hos män.
Ungdomsbarometern, en internetbaserad enkätundersökning i åldersgruppen 15–29, visar att oron för en sexuellt överförbar infektion inte är särskilt stor.
– I dag är klamydian en så lättbehandlad sjukdom att den skrämmer inte. Man är mer oroad för oönskade graviditeter, säger Monica Ideström, chef för enheten för hivprevention vid SMI.
Många ungdomar är noga med att skydda sig. Men en grupp, ungefär 20–25 procent av de unga i undersökningen, är de riktiga risktagarna som har många partners och struntar i att skydda sig. SMI ser att det är dem landstingen behöver lägga fokus på.
– När vården möter ungdomar måste man ställa frågor om hur många partner de haft och om de skyddar sig. Då kan man gå vidare och erbjuda mera stöd till dem som är extra risktagande och stödja motivationen hos dem som är beredda att ändra sitt beteende.
