Att skjuta gäss är hans expertis

Han placerar sitt gömsle där han vet var gässen ska landa, en känsla han inte kan lära ut. Men så har Bjarne Frost en mångårig erfarenhet och ett specialintresse.

På frågan om han tänker som en gås skrattar han till.

– Jag har varit runt i hela världen för att skjuta gås. Det finns tolv arter, jag har bara två kvar, i Australien, förklarar han och kommer in på sin insats i Sydafrika.

Bönderna hade stora bekymmer med gäss. Det gick så långt att funderingar fanns på att förgifta ett vattenhål, vilket skulle föra med sig att allt vilt skulle dö.

– De ringde mig och jag flög dit. Första dagen sköt jag 250 fåglar. Jag stannade några dagar, förklarar han.

Hunden Siggy, lockrop, bulvaner och en svart flaxande flagga, som får djuren att tro att andra fåglar är på väg att landa, är knep som Bjarne Frost tar till för att överlista djuren. Just den här morgonen har han varit ute som gäst vid en jakt i nordöstra Skåne. Gässen fick han inte med sig hem till det egna viltslakteriet i Naestved, däremot ett antal gräsänder, en duva, en kricka och en kråka.

Kråka?

– Smakar ypperligt. Med mycket persilja, salt och peppar och så får det puttra i en gryta i en och en halv timme, förklarar han och njuter vid tanken när han håller upp och visar bytet.

Det finns andra fåglar som smakar mumma. Han bjöd vid ett tillfälle in 20 kökschefer som fick proväta en läcker anrättning. och fick gissa på råvaran. Rådjursmedaljong, kanske?

– Det var gråtrut.

Kråkor är inget han får sälja i Danmark. Där är alla flyttfåglar förbjudna att sälja till konsument. Däremot gäss och änder tar han gärna emot.

– Jag säljer gås till stormarknader och exporterar till Island, förklarar han.

På det egna viltslakteriet tar han emot klövvilt, men det är fågel som gör slakteriet unikt.

– Det är mycket jobb med det, dessutom svårt att få lönsamhet. På ett stort klövvilt har du 250 kilo, på en fågel kanske du får ut 500 gram. Dessutom kan de vara perforerade med flera hagel i bröstet och då går de inte att använda, förklarar han.

Åtminstone ett par gånger i veckan åker han över till Skåne för att skjuta fågel, eller köpa upp gäss och annan fågel som han tar med sig hem.

– Jag skulle vilja ha ett uppsamlingsställe där jägare kan hänga in sina märkta byten, så kan jag hämta upp dem, föreslår han.

Bakom kullen på ett fält, på håll, norr om Kristianstad, pekar Bjarne Frost och säger att det sitter en grupp om tusen grågäss där. En av flera fågelskaror som kan bestå av flera tusentals individer. Som trampar ner, skitar ner och äter höstvete och annan sådd. Sallad har blivit en ny läckerbit för djuren, med höga skadekostnader som följd.

Bjarne Frost kan inte köpa in jakt för egen del, det finns få som vill skilja ut gåsjakten från de mer åtråvärda klövviltsjakten, men kan erbjuda skånska bönder sina tjänster. Och garantera att hans sätt att både jaga och skingra de enorma grupperna har långvarig effekt.

– Grågås är mycket svårare att jaga än kanadagås. Det går inte att jaga gråsås som kanadagås, att ställa sig bakom några halmbalar och sikta, säger Bjarne Frost.

Och fåglarna lär sig. De som flyr kommer inte tillbaka under hela säsongen.

Han kan visa på exempel i Barsebäck där länsstyrelsen betalat ut stora ersättningar från skador efter fåglarnas framfart. Efter Bjarne Frosts besök var problemet ur världen.