Annons
Nyheter

Läktarångest nästan obligatoriskt

Om ångest vore en färg hade den sannolikt varit blå, TFF-blå.
Nyheter • Publicerad 6 april 2010
Foto: 

”Kom igen Trelleborg” är den ramsa som är mest frekvent från True Blues ungdomliga manskör. Ramsan ackompanjeras av en trumma och budskapet slås in för alla som är inom hörbarhetsavstånd.

Jag tänker att det här är nedärvt; Trelleborg måste alltid komma igen. Efter 0–0 och tämligen dålig fotboll på en alldeles för usel allsvensk fotbollsplan undrar jag varför de här människorna ska komma tillbaka.

Annons

Ögonen är de samma, men byter man sina vanor finns det alltid nya saker att se, nya upptäckter att göra. Jag såg derbyt från västra stå. Varmt kaffe och torra bullar, som alltid hör till under ett pass på pressläktaren, byttes nu mot korv-os och västanvind bakom Fritz Persson.

Jag har aldrig sett en match från västra stå tidigare. Nu står jag där, alldeles bredvid TFF-klacken. De är glada och har nära till skratt. De värmer upp med att tracka varandra internt. ”NN han är fyllesjuk” ropar de i kör och hoppar upp och ner.

Det finns säkert andra som kan vittna annorlunda, men jag ser ingenting som är ens nära att vara hotfullt. Inga glåpord. Det är lättsamt även i heta lägen.

– Fan domarn, kan du inte reglerna! Han är offside! Kan du inte reglerna? Och så är du domare.

Efter matchen pratar jag med Dennis Melander. Han berättar att Helsingborgssupportrarna, som placeras på andra sidan arenan, i kör ropat ”Låt han dö!” när Marcus Pode låg skadad och tvingades utgå.

True Blues ramsor håller en betydligt högre intellektuell nivå.

Jag tänker ändå hur få gånger de hyllar sina hjältar. Inte någon gång hör jag en enskild spelare hyllas i en sång. Då gör ändå Dennis Melander – lagets kapten och en av de populäraste spelarna i laget – en stormatch.

En spelare hörs i en ramsa – ”Henrik Larsson älskar Bois!”. Klackhumor är en genre för sig.

Klacken är platsen där människor står tätt, där utrymmet för eftertanke är minimalt, där personerna är många och där nyanserna är få. När det gäller blått finns bara en nyans.

Det tar en evighet för bollen att färdas från Magnus Anderssons högerfot till Pär Hanssons vänstra stolpe, åtminstone om man står på västra stå. Ett unisont ”Neeeej!” följer ramträffen.

Annons

Det finns inte mycket annat att hoppas på under första halvlek. Några hörnsparkar rensas enkelt bort.

Jag tänker på två saker när jag står där bredvid de tappra supportrarna. Det ena är titeln till filmen som jag somnade till förra veckan. ”Tillsammans är man mindre ensam”, ursprungligen en roman av Anna Gavalda.

Det andra är ett inlägg på svenskafans.com som skrevs efter 2–4 mot Häcken. ”Fy fan, vilken lång jävla säsong det här kommer bli.”

Den som tror att den som låg bakom det inlägget skulle nedslås av detta faktum har aldrig träffat en riktig TFF-supporter.

För strax efter kommer ett tillägg: ”Å andra sidan, om man nu ska se det hela lite positivt, så tycker jag inte att det är riktigt värt att kolla på fotboll om det inte innebär riktigt mycket ångest…”

Står man vid klacken under en match får man i sig en hel del av frustrationen som svämmar över alla bräddar. Ingen annanstans ljuder ett ”Åhh!” ett ”Nej!” ett ”Förbannade jävla klant!” så ångestfyllt.

Sista kvarten i derbyt är just så.

När frispelade Andreas Drugge avslutar rakt på utrusande Pär Hansson hörs från läktarplats:

– Så går det när man ska kolla upp på linjeman. Spela till domarn blåser…

Sedan kommer det obligatoriska suffixet:

Annons

– …för fan!

När Andreas Wihlborg avslutar ett inlägg vid bortre stolpen ljuder en annan stämma:

– Va’fan ska han nicka den för. Gör så (supportern lyfter upp vänsterfoten och pendlar) – en enkel bredsida, för fan!

Som TFF-supporter får inte fotbollslivet vara för bra. Det ska helst regna. Spelarna ska missa. Det ska sluta 0–0. Domaren ska inte göra en bra match.

Laget i deras hjärtan har inlett med tre oavgjorda och en förlust. Segern saknas. Som supporter är det bara att skandera vidare på ”Kom igen Trelleborg!”, titta på grannen och tänka att man är mindre ensam. Det är många som delar samma ångest.

Sara Riis Hasselskog
Martin Falkenby
Så här jobbar Trelleborgs Allehanda med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons