Krönika: Storebror förnedrade lillebror

Jag minns 0–4 från 2001. Kenneth Gustavssons två mål varav det ena en riktig kanon, Zlatan Ibrahimovics naturligt självklara uppträdande och en revanschsugen storebror som brann av revanschlusta efter att TFF två säsonger tidigare spelat ner det klassiska laget till superettan.

Det var klasskillnad 2001. Det var klasskillnad igår också.

Malmö ägde inte bara på läktarplats. Malmö ägde varenda yta av planen och lät aldrig TFF-spelarna få tid på sig att behandla bollen på deras egen matta. Vi kan prata om förnedring eftersom det var just så det var.

Det här var lillebrors sandlåda, det var lillebrors leksaker. Men det enda lillebror kunde göra var att se på när storebror förstörde det nybyggda sandslottet och de vägar som skulle bära mot målet. Lillebror blev av med bollen så snart han kommit över den, långtifrån alltid på grund av storebrors skicklighet.

När sedan den som skulle se till att leken gick rättvist till – domaren Martin Hansson – gav storebror ytterligare fördel i form av en billigt dömd straff (av någon anledning brukar Malmö få enkla straffar på Vångavallen), då gick luften ur lillebror som skamset fick bege sig ur lådan med svansen mellan benen och se slaget förlorat.

Det är inte lätt att vara lillebror när storebror är så stark som årets upplaga. Men det blir inte lättare när man inte tar kampen. När man inte står upp. När man inte ger tjuvnypen.

Malmö FF var inte ens nära att komma ur balans i sin iver att nå guldet.

Ett derby ska vara hett. Det ska vara kamp i varje duell. Det ska ryka. Viljan att vinna ska kännas ända upp på läktarplats.

Vad fick vi?

16 frisparkar. Sexton! Då var det fyra som kom efter offside...

Och inte ens nära någon varning i matchen.

Det är på mittfältet som stora matcher avgörs och där var den stora skillnaden lagen emellan. Jag hade höga förväntningar på Kristian Haynes som ofta brukar stortrivas mot Malmö FF. Dessutom fick nu Magnus Andersson chansen på sin favoritposition. Duon presterade årssämsta i årets match och det var många fler i omklädningsrummet som rannsakade sig själva efter insatsen.

Förvisso är Malmö FF den starkaste guldkandidaten och svarade för en stark om än inte lysande insats på Vångavallen.

Det fanns kollegor på pressläktaren som tyckte att TFF ändå varit nära. Ett par skott som kunde studsat in via försvarsben visserligen, men nära? Nej, inte sett till spelövertag, chanserna eller spelskickligheten.

För att TFF skulle haft en chans att besegra MFF igår, hade laget behövt ta ledningen. Det som grämer trelleborgarna var det gyllene läge som Marcus Pode brände vid ställningen 0–0.

Fredrik Jensens enorma inkast ska landa på den ytan, Marcus Pode ska vara beredd på bortre stolpen. Han fick läget, men brände det med en volleyspark högt över.

Fyra minuter senare stod det 0–1 efter att ingen satt press på Guillermo Molins och Tuomo Turunen sålt sig väl billigt i kampen mot Jiloan Hamad.

Om nu TFF-ledningen fortsatt är intresserade av finländaren så måste priset ha gått ner betydligt efter den senaste veckans insatser.

– Att vi gör 1–0 var väldigt viktigt, sa Malmötränaren Roland Nilsson.

Med veckans två förluster är TFF indraget i bottenstriden. Det kan man aldrig snacka sig ur. Oroväckande är att man släppt in många mål, det måste Tom Prahl få ordning på under EM-kvaluppehållet.

Fyra riktigt svåra matcher återstår och det här kan bli en rysare som inte är över förrän efter halloween, i sista omgången mot skräckmotståndaren Örebro.

Avslutningsvis var det härlig inramning på Vångavallen. 9 049 åskådare är den tredje högsta publiksiffran någonsin.

TFF–MFF har blivit ett klassikermöte i Trelleborg.