Viktor på väg mot stjärnorna i raketfart
HUSIE. Marken är frusen och fotbollsplanerna ligger öde. Ledigheten varar en vecka till för Viktor Noring som möter upp solbränd i vita solbrillor. Han är nyss hemkommen från två semesterveckor i Florida med familjen.
Hemma är hos föräldrar och lillasyster i Husie, fem minuters cykelväg från grusplanerna på Husiegårds IP.
– Jag har bott här sedan jag var fem år. Här är det lugn och ro, säger Viktor Noring.
Just nu kopplar han av och kopplar bort fotbollen så mycket som möjligt.
– Sista dagarna innan det drar igång börjar man tänka på det, då blir man sugen igen, försäkrar han.
Solbrillorna sitter inte på för att han vill undvika att bli igenkänd. Något kändisskap säger han sig inte ha märkt av.
– Här hemma i Husie är man inte så igenkänd, inte i stan heller och i Trelleborg är det väl många som inte vet att man spelar fotboll.
– Vi tränade här i Husie med U21-landslaget inför matchen mot Kazakstan, då blev det att man fick skriva en del autografer, annars är det lugnt.
Det har annars varit mycket Viktor Noring under 2009. Hans allsvenska debutsäsong slutade med 29 matcher, åtta hållna nollor och en femteplats i målvaktsligan. Han blev utsedd till årets nykomling i svensk fotboll på fotbollsgalan, har tränat med Serie A-klubben Palermo och krönte året med att bli uttagen till A-landslaget.
Dessutom har han spelat i P19-landslaget och blivit uttagen i U21-landslaget.
Som den 18-åring han är har han också hunnit med att ta körkort – stort det också förstås.
– Det har gått väldigt fort, säger Viktor med ett leende.
– Det går inte att göra ett bättre debutår, konstaterar han lite senare.
De första tolv allsvenska matcherna fram till sommaruppehållet la grunden till de framgångar som därefter komma skulle.
– De tolv matcherna var de bästa jag spelat i mitt liv. De var de viktigaste matcherna för min del. Sedan rullade det på. Jag fick mycket självförtroende och kände mig stark.
– Redan efter första matchen kändes det väldigt bra. Men hade jag inte fortsatt spela bra hade det snart kunnat bli snack om att jag var för ung. Det hade varit lätt att plocka bort mig eftersom jag bara är 18 år.
Bortamatchen mot Malmö FF (1–1 inför över 20 000 åskådare) i fjärde omgången gav en rejäl kick för självförtroendet.
– Efter det tänkte jag att klarar jag det här så klarar jag vilken match som helst i allsvenskan.
Mycket riktigt.
Många har imponerats av den unge målvaktens höga lägsta nivå, av hans förmåga att palla för trycket och hans förmåga att snabbt komma igen när han har dippat lite formmässigt.
Att prestera under press och spela viktiga matcher blev en vana för Viktor i unga år. Husie IF:s P91:or skördade mängder av framgångar med seger i Dana Cup, final i Gothia Cup och diverse triumfer i mindre turneringar och seriespel.
– Det var en nyttig erfarenhet att ha med sig när man debuterade i allsvenskan, att ha spelat så många viktiga matcher. Enda skillnaden är att det är mer folk som tittar på och att det är på en högre nivå.
I Husie håller man på Malmö FF. Det gjorde Viktor också. Han stod i klacken på Malmö Stadion och en övergång till MFF hade sett ur flera synvinklar varit det naturliga.
– De började uppvakta mig när jag var 13 år, de bjöd på resa och inbjöd till träning. Men mina föräldrar har alltid varit mån om att skolan ska skötas, och om jag skulle träna med Malmö hade jag fått släppa skolan. Det hade inte gått att kombinera.
Dessutom kändes pressen mindre i Trelleborg.
– Mamma hörde sig för och vi kom fram till att det som ung spelare i Malmö FF innebär en press att utvecklas hela tiden, annars kunde de sortera ut en. Så gör de inte i Trelleborg.
Föräldrarna Tommy och Ylva var viktiga personer när Viktor valde TFF framför MFF. Ungdomstränaren, vännen och mentorn Michele Liuzzi var ett annat bollplank som förordade TFF.
– Jag har känt Michele sedan jag var liten. Han sa att träningarna var minst lika bra i TFF och att man hade större chans att komma upp i A-laget.
– Sedan har man ju hört att Janne (Ericsson) var den bästa målvaktstränaren.
Viktor kom till TFF från Husie IF 2006. Ibland funderar han var han varit i dag om han valt MFF istället.
– Sånt vet man aldrig förstås, men jag hade nog inte gått så här långt, inte redan.
Viktor Noring föll inte för Tottenhams locktoner heller. Londonklubben bjöd in Noring med familj till träning och match på White Heart Lane, men skolan och tryggheten gick främst.
– Det var positivt, som ungdomsproffs hade man nog inte kunnat ha det bättre. Men det var egentligen aldrig aktuellt, det visste vi redan när vi åkte över. Jag var ju redan i A-truppen i Trelleborg, det var bättre än att träna med ett ungdomslag i England. Sedan vet man aldrig hur bra jag hade klarat det privata, om jag hade klarat att bo där själv.
Viktor Noring står lugnt med båda fötterna på den frusna grusplan där allt en gång tog sin början. Han ser nyktert på framtiden. Kontraktet med TFF sträcker sig två år till och till sommaren ska han ta studenten. De stora ligorna får vänta ett tag.
Frågan är hur länge.
– Jag vet inte. När det känns rätt får man ta chansen. Nu ska jag ta studenten till våren. När skolan är slut får vi se hur det blir.
Ett rödtröjat lag från England lär ligga bra till om de hör av sig.
– Manchester United är drömklubben, säger han.
Vad har du för mål inför 2010?
– Jag har inte tänkt så mycket i de banorna ännu. Jag ska först träna en vecka med TFF. Sedan ska vi i väg med landslaget till Oman. Sedan ska jag till Turkiet med TFF och sedan börjar serien. Jag vill fortsätta utvecklas och göra det ännu bättre.