Världens bästa uppfödare finns på Söderslätt
Fjärran från glitter och glamour. Hästuppfödare lever i en undanskymd värld. Det är ryttare och i viss mån hästen som får all uppmärksamhet.
Men nu är det ändring på det.
Vid förra helgens världscuptävlingar i Genève fick Jan Marttorp och Maj-Lis Marttorp pris för att ha fött upp Karuso – världens bästa fälttävlanshäst 2005.
– Fantastiskt! Det var en upplevelse att få vara med, säger Maj-Lis med ett leende.
– Det var jätteskoj, det märktes verkligen att de ville vi skulle tycka om det. Uppfödarna har alltid varit i skymundan, på tiden att vi också får ögonen på oss.
Prisceremonin genomfördes inför fullsatta läktare precis innan WC-hoppningen.
Paret Marttorp kunde se sig själva på den stora bildskärmen i arenan där det också visades bilder av Karuso i tävlingstagen. Sedan bar det iväg i fyrspann med bland annat en magnumflaska champagne i famnen.
– Den ska öppnas vid lämpligt tillfälle. Vi får se till att bjuda på den, säger Jan Marttorp. Det var sannerligen rätt år som ryttaren Piia Pantsu presterade sin bästa säsong. Rankingen har funnits sedan 2000, men i år var första gången som priser delades ut.
– Det är första gången som en svenskuppfödd häst blir etta i någon av klasserna fälttävlan, dressyr och hoppning. Det är en stor framgång eftersom vi har så liten uppfödning i Sverige.
Inför ceremonin i Genève besökte journalister från en fransk hästsporttidning lantbrukarparet Marttorp på Hildesborg.
De var något förbluffade över den småskaliga verksamheten.
– De hade nog räknat med att här skulle vara större och inte att vi skulle ha hästuppfödning som en hobby. Det var nära att Sverige och Söderslätt hade två hästar i topp. Briar som rankades etta i augusti slutade tvåa då Jan Brink valde att hålla tävlingsfritt i september.
– Skåne och Söderslätt är satt på världskartan vad gäller uppfödning, säger Maj-Lis.
Karusos pappa är Krocket, som också är morfar till Briar.
– Krocket födde jag upp själv. Jag tog in honom i manegen för löshoppning och han bara flög över hindren, minns Jan Marttorp.
Vid bruksprovet var det Rolf-Göran Bengtsson som red Krocket vid banhoppningen. Tio poäng enligt bruksprovsnämnden, även i löshoppningen blev det full pott.
Nämnden var full av beundran:
– Om jag ska säga något positivt om denna hingst så måste jag prat hela dagen, var Jana Wannius kommentar.
Efter den merittyngda utmärkelsen går Marttorps tankar till Krocket. – Det här är ett erkännande, speciellt för Krocket.
Rätt gener är en sak. Rätt ryttare är en annan.
En bra ryttare är långtifrån någon garanti för framgång.
Enkelt uttryck handlar det om kemi – och den stämmer mellan Karuso och Piia Pantsu.
– Hade det inte varit för Piia hade vi aldrig blivit etta. När man ser ekipaget i terrängen är det en otrolig syn, man får rysningar, säger Maj-Lis.
Det är fler än uppfödarna själva som är fulla av beundran. När Pantsu red in som tvåa i kraftprovet Badminton 2003 var den sexfaldiga vinnaren av loppet, Lucinda Green, självklart på plats.
– Hon blev heltänd på hästen, tyckte att det var den mest fantastiska häst hon sett. Var imponerad av kommunikationen mellan ryttare och häst, berättar Maj-Lis. Men trots lovorden och det faktum att tolvåriga Karuso rankas som världens bästa fälttävlanshäst saknas den riktiga fullträffen.
VM-trea i Jerez 2002 och andraplatsen i Badminton året efter är de tunga meriterna. En skada satte stopp för OS-start i Aten.
Förhoppningarna är att nästa års VM i Aachen ska bli lyckosamt, sedan har vi OS 2008 och då kanske Karuso är som allra bäst.
På Hildesborg finns nu tio hästar. Den som Marttorps hoppas mest på är treåriga Edda, som stammar från pappan till Krocket.
– Hon har fint temperament, rör sig fint i takt. Hoppmässigt vet jag inte än men tanken är att hon ska få en riktig chans, säger Jan Marttorp.
I Genève knöts nya kontakter, kontakter som kan innebära affärer i framtiden.
– Som uppfödare kan det vara svårt att bli av med sina hästar och det gäller att ha tur att hitta en bra ryttare, säger Maj-Lis Marttorp.
En stund i rampljuset kan ha sina fördelar.
Martin Falkenby
